SAOL

publicerad: 2015  
muggsår
mugg|­sår substantiv ~et; pl. ~ • till 2mugg sår
Singular
ett muggsårobestämd form
ett muggsårsobestämd form genitiv
muggsåretbestämd form
muggsåretsbestämd form genitiv
Plural
muggsårobestämd form
muggsårsobestämd form genitiv
muggsårenbestämd form
muggsårensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på muggsår i SO gav inga svar.

Menade du:

magsår  
huggsår  
musgrå  
mixer  
munsår  
magsur  

SAOB

publicerad: 1945  
MUGG mug4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; förr äv. MUK, m. l. f.; best. -en; förr äv. MUKOR, sbst. pl.
Ordformer
(mogg 1751. mugg 1690 osv. muk c. 1645. mukor, pl. 1683)
Etymologi
[jfr nor. mugg; besläktat med (o. kanske lånat av) mnt. mūke, motsv. t. mauke; av ovisst urspr.]
veter. hudsjukdom i karleden hos hästar, yttrande sig i inflammation, svullnad, sprickor, variga sår o. d.; äv. om liknande sjukdom hos nötkreatur. IErici Colerus 2: 368 (c. 1645). Skaffar en annan häst, hafwer mukor i benen. GenMRulla 14/11 1683. När Hästen får Muggen, det är, att Köttet sprikker baak på Footleeden. Rålamb 13: 138 (1690). Bohm Husdj. 180 (1902). — jfr BOSKAPS-, DRANK-MUGG m. fl.
Ssgr (veter.): MUGG-ARTAD, p. adj. Florman Abildgaard 48 (1792). —
-BRAND. brand i huden, förorsakad av mugg. SvT 1852, nr 174, s. 4. —
-BÖLD. (†) ett slags brandböld hos häst (vanl. på samma plats som muggen). Florman Abildgaard 69 (1792). Dens. Hushållsdj. 132 (1834). —
-KNÖL. (†) VerdS 12: 34 (1889). —
-MATERIA. (†) var i muggsår. Florman Hushållsdj. 203 (1834). —
-SALVA, r. l. f. salva mot mugg. Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
-SVULST. (†) Florman Abildgaard 47 (1792). Wahrman Manski o. Wolstein 165 (1807). —
-SÅR. Florman Pharm. 12 (1809). Cedercreutz Blomst. 41 (1919).
Avledn.: MUGGIG, adj.1 (muck-) (†) veter. behäftad med mugg. Hesten Casserat, och muckigh på alla benen. GenMRulla 16/10 1683. Därs. 23/7 1684.
Till SAOB