SAOL

publicerad: 2015  
mujka
mujka substantiv ~n mujkor • ⟨finl.⟩ sik­löja​ – I sammansättn. mujk-.
Singular
en mujkaobestämd form
en mujkasobestämd form genitiv
mujkanbestämd form
mujkansbestämd form genitiv
Plural
mujkorobestämd form
mujkorsobestämd form genitiv
mujkornabestämd form
mujkornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på mujka i SO gav inga svar.

Menade du:

mejka  
mjuka  
mucka  
myska  
mocka  
mojna  

SAOB

publicerad: 1945  
MUJKA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(muick- 1777 (: Muick-råmm). mujk- (muik-) 1738 osv. muikk- 1896)
Etymologi
[av fin. muikku, diminutiv av muje, siklöja]
(i Finl.) fisken Coregonus albula Lin., siklöja. Rudenschöld EkonFinl. 51 (1738). Runeberg 1: 3 (1832). Jag har mujkorna stekta och nya potäter på elden. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 46 (1886). Cederlöf FinlPrästEkon. 182 (1934; om förh. 1703).
Ssgr (i Finl.): MUJK-FISKE. Ahrenberg Stockj. 114 (1892). —
-ROM. Porthan 5: 192 (1777).
Till SAOB