SAOL

publicerad: 2015  

musikolog

mus·­iko·­log [‑lå´g] substantiv ~en ~er musikologi

Singular
en musikolog	obestämd form
en musikologs	obestämd form genitiv
musikologen	bestämd form
musikologens	bestämd form genitiv
Plural
musikologer	obestämd form
musikologers	obestämd form genitiv
musikologerna	bestämd form
musikologernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

musikolog musikologen musikologer

mus·iko·log·en

substantiv

[-lå´g]

● person som (yrkes­mässigt) ägnar sig åt musikvetenskap

belagt sedan 1923; till musik och grek. log´os 'teori; (en) lära'

Till SO

SAOB

publicerad: 1945  

MUSIKOLOG mɯ1sikolå4g, äv. mus1-, l. -kå- l. -kω-, stundom 0104.

Etymologi

[jfr eng. musicologist, fr. musicologue; till lat. musicus (se MUSIK, MUSISK) o. -LOG]

person som ägnar sig åt musikvetenskap. SvTMusF 1923, s. 5. —

Till SAOB