SAOL

publicerad: 2015  

musseron

musser·­on [‑o´n] substantiv ~en ~er • en svamp

Singular
en musseron	obestämd form
en musserons	obestämd form genitiv
musseronen	bestämd form
musseronens	bestämd form genitiv
Plural
musseroner	obestämd form
musseroners	obestämd form genitiv
musseronerna	bestämd form
musseronernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

musseron musseronen musseroner

musser·on·en

substantiv

mussero´n

● (typ av) skivling med en fot som är fast förenad med hatten och saknar ring ofta ut­märkt mat­svamp

blåmusseron; vårmusseron

belagt sedan 1690; av franska mousseron med samma betydelse; av ovisst urspr.

Till SO

SAOB

publicerad: 1945  

MUSSERON mus1erω4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -s Rålamb 14: 80 (1690), PH 6: 4075 (1756)).

Ordformer

(moucheron 1729. mousaron 1767. mousarong 1767. mouscheron 1721. mousseron 1756—1855. mucheron 1719. musaron 1765. muscharon 1771. muscheron 1721. mussarong 1767. musseron (-s-, -sz-) 1690 osv.)

Etymologi

[jfr t. o. eng. mousseron; av fr. mousseron, av vulgärlat. mussirio (gen. -ōnis)]

(svamp av) hattsvampsläktet Tricholoma Fr., varav många arter äro ätliga o. flera högt värderade ss. matsvampar; särsk. i uttr. läckra musseronen, om arten T. gambosum Fr., vårmusseron. Rålamb 14: 87 (1690). Bülow Svamp. 66 (1916). — jfr BLÅ-, HOV-, HÄST-, HÖST-, KASTANJ(E)-, PRICK-, RIDDAR-, SILKES-, SKOGS-, TRÄDGÅRDS-, VÅR-MUSSERON m. fl. —

Ssgr: MUSSERON-SLÄKTE(T). bot. —

-STUVNING. kok.

Till SAOB