SAOL
publicerad: 2015
musseron
musser·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er • en svamp
Singular | |
---|---|
en musseron | obestämd form |
en musserons | obestämd form genitiv |
musseronen | bestämd form |
musseronens | bestämd form genitiv |
Plural | |
musseroner | obestämd form |
musseroners | obestämd form genitiv |
musseronerna | bestämd form |
musseronernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
musseron
musseronen musseroner
musser·on·en
substantiv
●
(typ av) skivling med en fot som är fast förenad med hatten och saknar ring ofta utmärkt matsvamp
blåmusseron; vårmusseron
belagt sedan 1690;
av franska mousseron med samma betydelse; av ovisst urspr.
SAOB
publicerad: 1945
Ordformer
(moucheron 1729. mousaron 1767. mousarong 1767. mouscheron 1721. mousseron 1756—1855. mucheron 1719. musaron 1765. muscharon 1771. muscheron 1721. mussarong 1767. musseron (-s-, -sz-) 1690 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. mousseron; av fr. mousseron, av vulgärlat. mussirio (gen. -ōnis)]
(svamp av) hattsvampsläktet Tricholoma Fr., varav många arter äro ätliga o. flera högt värderade ss. matsvampar; särsk. i uttr. läckra musseronen, om arten T. gambosum Fr., vårmusseron. Rålamb 14: 87 (1690). Bülow Svamp. 66 (1916). — jfr BLÅ-, HOV-, HÄST-, HÖST-, KASTANJ(E)-, PRICK-, RIDDAR-, SILKES-, SKOGS-, TRÄDGÅRDS-, VÅR-MUSSERON m. fl. —
Ssgr: MUSSERON-SLÄKTE(T). bot. —
-STUVNING. kok.