SAOL

publicerad: 2015  
musseron
musser·­on [‑o´n] substantiv ~en ~er en svamp
Singular
en musseronobestämd form
en musseronsobestämd form genitiv
musseronenbestämd form
musseronensbestämd form genitiv
Plural
musseronerobestämd form
musseronersobestämd form genitiv
musseronernabestämd form
musseronernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
musseron musseronen musseroner
musser·on·en
substantiv
mussero´n
(typ av) skivling med en fot som är fast förenad med hatten och saknar ring ofta ut­märkt mat­svamp
blåmusseron; vårmusseron
belagt sedan 1690; av franska mousseron med samma betydelse; av ovisst urspr.

SAOB

publicerad: 1945  
MUSSERON mus1erω4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -s Rålamb 14: 80 (1690), PH 6: 4075 (1756)).
Ordformer
(moucheron 1729. mousaron 1767. mousarong 1767. mouscheron 1721. mousseron 17561855. mucheron 1719. musaron 1765. muscharon 1771. muscheron 1721. mussarong 1767. musseron (-s-, -sz-) 1690 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. mousseron; av fr. mousseron, av vulgärlat. mussirio (gen. -ōnis)]
(svamp av) hattsvampsläktet Tricholoma Fr., varav många arter äro ätliga o. flera högt värderade ss. matsvampar; särsk. i uttr. läckra musseronen, om arten T. gambosum Fr., vårmusseron. Rålamb 14: 87 (1690). Bülow Svamp. 66 (1916). — jfr BLÅ-, HOV-, HÄST-, HÖST-, KASTANJ(E)-, PRICK-, RIDDAR-, SILKES-, SKOGS-, TRÄDGÅRDS-, VÅR-MUSSERON m. fl. —
Ssgr: MUSSERON-SLÄKTE(T). bot.
-STUVNING. kok.