SO
publicerad: 2021
faktor
faktorn faktorer
substantiv
fak`tor 
1
endera av de storheter som ingår i en multiplikation
multiplikation med faktorn 3
belagt sedan 1745;
av lat. fac´tor, eg. 'görare, förfärdigare', till fac´ere 'göra'
2
omständighet som bidrar till visst resultat
JFR
förhållande 1
bakgrundsfaktorer; tidsfaktorn
en avgörande faktor; en bidragande faktor; klimatet är en faktor att räkna med; många samverkande faktorer ledde till olyckan
○
spec. i ärftlighetslära
○
spec. äv.
psykologi
del av intelligens eller personlighet
verbal faktor
○
spec. äv. i sammansättn. för att uttrycka (hög el. låg) förekomst av något
igenkänningsfaktor; kändisfaktor; mysfaktor
(låg) hippfaktor
den mänskliga faktorn
ofullkomlighet hos människanofta som en sorts ursäkt för slarv och dylikt:
felnavigeringen berodde på den mänskliga faktorn
belagt sedan 1810
3
arbetsledare vid tryckeri el. liknande arbetsplats
belagt sedan 1520