SAOL

publicerad: 2015  

nekromant

nekro·­mant [‑man´t] substantiv ~en ~er • ande­besvärjare

Singular
en nekromant	obestämd form
en nekromants	obestämd form genitiv
nekromanten	bestämd form
nekromantens	bestämd form genitiv
Plural
nekromanter	obestämd form
nekromanters	obestämd form genitiv
nekromanterna	bestämd form
nekromanternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1947  

NEKROMANT nek1roman4t l. ne1k-, l. -rå- l. -rω-, äv. (mindre br.) NEGROMANT neg1- l. ne1g-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(negro- c. 1817—1911. nekro- 1847 osv.)

Etymologi

[jfr t. nekromant, ä. eng. necromant, negromant, fr. nécromant, négromant, it. negromante, span. nigromante; ytterst av gr. νεκρόμαντις, av νεκρο- (se NEKRO-) o. μάντις, spåman (se MANTIK)]

i sht rel.-hist. person som utövar nekromanti; andebesvärjare; äv. bildl.; förr äv. allmännare: häxmästare (se d. o. 1). JGOxenstierna 5: 97 (c. 1817). Gynther ConvHlex. (1847; om häxmästare). SvD(B) 1946, nr 77, s. 9 (bildl.). —

Till SAOB