SAOL

publicerad: 2015  

nekromanti

nekro·­manti [‑manti´] substantiv ~n • fram­manande av dödas andar för att ut­forska fram­tiden

Singular
en nekromanti	obestämd form
en nekromantis	obestämd form genitiv
nekromantin	bestämd form
nekromantins	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

nekromanti nekromantin

nekro·mantin

substantiv

nekromanti´

● spådomskonst som bygger på (förment) rådfrågning av de av­lidnas andar

JFR spiritism

belagt sedan 1818; via senlat. av grek. nekromantei´a, till nekro- och mantei´a 'spådom'

Till SO

SAOB

publicerad: 1947  

NEKROMANTI -manti4, r. l. f.; best. -n l. -en.

Ordformer

(förr äv. necro-. -manci 1837. -manti (-tie) 1818 osv.)

Etymologi

[jfr t. nekromantie, ä. eng. necromanty, lat. necromantia, ävensom eng. necromancy, fr. nécromancie; ytterst av gr. νεκρομαντεία]

i sht rel.-hist. frambesvärjande av dödas andar (i sht i syfte att utforska framtiden), dödsorakel; andebesvärjning; spiritistisk magi; förr äv. allmännare: trolldom, magi. Norrmann Eschenbg 2: 133 (1818). Pfeiffer (1837; allmännare). FoF 1940, s. 100. —

Till SAOB