NEDSLAGEN ne3d~sla2gen, vard. ngn gg NERSLAGEN ne3r~, förr äv. NEDERSLAGEN, p. adj. -get, -gne, -gna; -gnare (gradf. bl. mera tillf.). adv. -GET.
Ordformer
(ned- 1723 osv. neder- 1526—1799. ner- 1933 (”sälls.”))
Etymologi
[jfr d. nedslagen, nedslaaet, nor. nedslagen, nedslått, t. niedergeschlagen; p. pf. av NEDSLÅ I 12]
1) om person, ngns sinne o. d.: modfälld, modstulen, modlös, nedstämd, betryckt, bedrövad, sorgsen, dyster; äv. (mera tillf.) i utvidgad anv., om yttrande, brev o. d. som ger uttryck åt modfälldhet osv. Itt bedröffwat och nedherslaghit hierta föractar gudh ecke. OPetri MenFall N 5 b (1526). Medgången gör .. (en rätt kristen) intet förmäten, motgången intet nederslagen. Dalin Vitt. I. 1: 27 (1744). Mina föräldrar vill jag inte oroa med nedslagna ock dystra brev. Qvarnström Flem. 8 (1926). Jonas var både upplyftad och nedslagen .. inför döden. Siwertz JoDr. 71 (1928).
2) (†) dålig, svag. Handelen blifver i ett nedslagit tilstånd, så länge jordbruket lämnas ohulpit. Fennia XVI. 3: 53 (1761).
Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. nedslagen se under NEDSLÅ.
Avledn. (till 1): NEDSLAGENHET, r. l. f. [jfr d. nedslagenhed, nedslaaethed, nor. nedslagenhet, nedslåtthet, t. niedergeschlagenheit] egenskapen l. förhållandet att vara nedslagen, modfälldhet, modlöshet, sorgsenhet, dysterhet. Schultze Ordb. 4515 (c. 1755). Så stor farhågan och nedslagenheten var på den Svenska sidan, så stort var äfven öfvermodet och sjelfförtroendet på den Polska. Mankell Fältsl. 546 (1859). KyrkohÅ 1927, s. 121.
el. ne`rslagen