SAOL
publicerad: 2015
neurolog
neuro·log
[‑lå´g]
substantiv
~en ~er neuro-
Singular | |
---|---|
en neurolog | obestämd form |
en neurologs | obestämd form genitiv |
neurologen | bestämd form |
neurologens | bestämd form genitiv |
Plural | |
neurologer | obestämd form |
neurologers | obestämd form genitiv |
neurologerna | bestämd form |
neurologernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
neurolog
neurologen neurologer
neuro·log·en
substantiv
●
läkare som är specialist på organiska nervsjukdomar
○
äv. om motsvarande sjukhusavdelning
i bestämd form sing.
hon arbetar på neurologen
belagt sedan 1838;
till
neuron och grek. log´os 'ord; teori'
SAOB
publicerad: 1947
NEURO- näv1ro- l. nä͡ɯ1ro-, l. -rå- l. -rω- (nevrå- Dalin).
Ordformer
(äv. nevro-)
ss. förled i ssgr: nerv-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: NEURO-FIBRILL1004. anat. var o. en av de trådar i nervcellernas protoplasma som anses utgöra det ledande elementet för nervimpulserna. FörhLäkS 1904, s. 144. —
-GLIA -gli3a2 l. —40, r. l. f.; best. -an. [av t. neuroglia, bildat 1853 av den tyske läkaren R. Virchow till gr. γλία, lim, rotbesläktat med kli] anat. stödjande vävnad vari nervcellerna ligga inbäddade, nervkitt. UpsLäkF 1895—96, s. 233. —
-KIRURGISK10040. (i sht i fackspr.) adj. till -kirurgi (o. -kirurg). Neurokirurgiska fall. SFS 1939, s. 1121. —
-LOG104, m.||ig. [till -log I 2 a] med. person som ägnar sig åt neurologi; nervspecialist. Retzius BrFlorman 107 (1838). —
-LOGI 1004. [till -logi 2 a] med. lära(n) l. vetenskap(en) om nervsystemet. Bergklint MSam. 1: 110 (1781). —
-PAT -pa4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er. [till -pati] med. person som lider av nervsjukdom; särsk. om neurasteniker. Strindberg TjqvS 5: 172 (1886, 1909). —
-PATI -pati4, r. l. f.; best. -n l. -en. [jfr allopati] med. nervsjukdom, nervlidande; särsk. om neurasteni. Hygiea 1845, s. 203. BonnierKL (1926; äv. om neurasteni). —