SAOL

publicerad: 2015  

neurolog

neuro·­log [‑lå´g] substantiv ~en ~er neuro-

Singular
en neurolog	obestämd form
en neurologs	obestämd form genitiv
neurologen	bestämd form
neurologens	bestämd form genitiv
Plural
neurologer	obestämd form
neurologers	obestämd form genitiv
neurologerna	bestämd form
neurologernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

neurolog neurologen neurologer

neuro·log·en

substantiv

[nevrolå´g] äv. [ne^uro-]

● läkare som är specialist på organiska nervsjukdomar

○ äv. om mot­svarande sjukhus­avdelning i bestämd form sing.

hon arbetar på neurologen

belagt sedan 1838; till neuron och grek. log´os 'ord; teori'

Till SO

SAOB

publicerad: 1947  

NEURO- näv1ro- l. nä͡ɯ1ro-, l. -rå- l. -rω- (nevrå- Dalin).

Ordformer

(äv. nevro-)

Etymologi

[jfr t. o. eng. neuro-, fr. neuro-, névro-; ytterst av gr. νευρο-, ssgsform av νεῦρον (se NEURON). — Jfr NEUR-]

ss. förled i ssgr: nerv-.

Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: NEURO-FIBRILL1004. anat. var o. en av de trådar i nervcellernas protoplasma som anses utgöra det ledande elementet för nervimpulserna. FörhLäkS 1904, s. 144. —

-GLIA -gli3a2 l. —40, r. l. f.; best. -an. [av t. neuroglia, bildat 1853 av den tyske läkaren R. Virchow till gr. γλία, lim, rotbesläktat med kli] anat. stödjande vävnad vari nervcellerna ligga inbäddade, nervkitt. UpsLäkF 1895—96, s. 233. —

-KIRURG1004. (i sht i fackspr.) jfr -kirurgi. SvD(A) 1934, nr 288, s. 5. —

-KIRURGI10104. (i sht i fackspr.) nervkirurgi. SvD(A) 1932, nr 230, s. 7. —

-KIRURGISK10040. (i sht i fackspr.) adj. till -kirurgi (o. -kirurg). Neurokirurgiska fall. SFS 1939, s. 1121. —

-LOG104, m.||ig. [till -log I 2 a] med. person som ägnar sig åt neurologi; nervspecialist. Retzius BrFlorman 107 (1838). —

-LOGI 1004. [till -logi 2 a] med. lära(n) l. vetenskap(en) om nervsystemet. Bergklint MSam. 1: 110 (1781). —

-LOGISK1040. adj. till -logi (o. -log). Neurologiska undersökningar. LittT 1797, s. 179. —

-PAT -pa4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er. [till -pati] med. person som lider av nervsjukdom; särsk. om neurasteniker. Strindberg TjqvS 5: 172 (1886, 1909). —

-PATI -pati4, r. l. f.; best. -n l. -en. [jfr allopati] med. nervsjukdom, nervlidande; särsk. om neurasteni. Hygiea 1845, s. 203. BonnierKL (1926; äv. om neurasteni). —

-PATISK -pa4tisk. med. adj. till -pati (o. -pat); jfr nerv-sjuk. TLäk. 1833, s. 297. —

-PATOLOGI101004. med. lära(n) l. vetenskap(en) om nervsjukdomar. NF (1887). —

-PLASMA1040. anat. cellplasma vari neurofibrillerna ligga. Broman Männ. 1: 117 (1925). —

-TOXIN1004. biol. o. kem. gift som invärkar på nervsystemet. FoFl. 1914, s. 235.

Till SAOB