SAOL
publicerad: 2015
neurotisera
neur·ot·is·era
verb
~de ~t • göra neurotisk
| Finita former | |
|---|---|
| neurotiserar | presens aktiv |
| neurotiseras | presens passiv |
| neurotiserade | preteritum aktiv |
| neurotiserades | preteritum passiv |
| neurotisera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att neurotisera | infinitiv aktiv |
| att neurotiseras | infinitiv passiv |
| har/hade neurotiserat | supinum aktiv |
| har/hade neurotiserats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| neurotiserande | |
| Perfekt particip | |
| en neurotiserad + substantiv | |
| ett neurotiserat + substantiv | |
| den/det/de neurotiserade + substantiv | |
SO
SAOB
publicerad: 1947
NEUROTISERA -ot1ise4ra l. -ωt1i- l. -å1ti-, l. 10040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(äv. nevr-)
Etymologi
med. åstadkomma neuros hos (ngn); i sht ss. vbalsbst.- ing samt i p. pr. med adjektivisk bet.: som åstadkommer neuros. SocÅb. 1945, s. 36 (: neurotiseringar). Neurotiserande miljöinflytelser. Därs. s. 72. —