SAOL publicerad: 2015 notarius publicusnot·ari·us publ·ic·us [‑pub´lik‑] oböjligt substantiv • tjänsteman med uppgift att bestyrka underskrifter, kontrollera lotteridragningar m.m.: en notarius publicusSingularen notarius publicusobestämd formen notarius publicusobestämd form genitiv Till SAOL Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna SO publicerad: 2021 notarius publicus ingen böjning, utrum not·ari·us publ·ic·us substantiv notarius pub´licus ● jurist som under ämbetsmannaansvar har att företa vissa förrättningar t.ex. att bestyrka handlingar och kontrollera lotteridragningar belagt sedan 1746; 1556 publicus notarius; till notarie och lat. pu´blicus 'offentlig'; jfr ursprung till 2publik 1 Till SO Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna SAOB Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna
