SAOL
publicerad: 2015
nullitet
null·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • betydelselöshet; ogiltighet, ogiltig rättshandling; obetydlig person el. sak
| Singular | |
|---|---|
| en nullitet | obestämd form |
| en nullitets | obestämd form genitiv |
| nulliteten | bestämd form |
| nullitetens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nulliteter | obestämd form |
| nulliteters | obestämd form genitiv |
| nulliteterna | bestämd form |
| nulliteternas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på nulliteter i SAOB gav inga svar.