SAOL
publicerad: 2015
nyttig
nytt·ig
adjektiv
~t ~a • som är till nytta
| Positiv | |
|---|---|
| en nyttig + substantiv | |
| ett nyttigt + substantiv | |
| den/det/de nyttiga + substantiv | |
| den nyttige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de nyttigare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är nyttigast | |
| den/det/de nyttigaste + substantiv |
SO
publicerad: 2021
nyttig
nyttigt nyttiga
nytt·ig
adjektiv
nytt`ig 
●
som har fördelaktig verkan för visst syfte
nyttig (för någon) (att+verb)
en nyttig erfarenhet; avfallet omvandlas till nyttig och användbar kompost
○
spec.
hälsosam
nyttigt, fiberrikt bröd; det är inte nyttigt att äta för mycket salt
○
äv. om person
som utför något som har fördelaktig effekt
en nyttig klubbmedlem som senare blev sekreterare
○
äv. allmännare
positiv
en nyttig effekt av pressdebatten
○
spec. i teknisk användning
som kan tillgodogöras för det avsedda resultatet i mots. till vad som går förlorat under förloppet etc.
ångturbinen förmår utvinna 40 % nyttig energi ur oljan
nyttig idiot
se
idiot
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning);
fornsvenska nyttogher
SAOB
publicerad: 1947
NYTTIG nyt3ig2, adj. -are ((†) superl. -st Schroderus Os. III. 2: 231 (1635), Höpken 1: 433 (1765)). adv. -T.
Ordformer
(nyt(h)- 1593—1765. nytt- 1521 osv. nöt- c. 1620. nött- 1593—1660. -ig (-igh) 1524 (: onyttigt, n.) osv. -och 1546. -og 1522—1604. -okt, n. 1521. -ug 1525 (: onyttugt, n.)—1765. — n. sg. -igit 1609. -igt 1524 osv.)
Etymologi
[fsv. nyttogher; jfr d. nyttig, holl. nuttig; till NYTTA, sbst., samt möjl. delvis till NYTTA, v.2, o. NYTTJA, v.]
1) som är till nytta (för ngn l. ngt), som gör nytta; som man har nytta av; gagnelig; äv. (numera i sht i högre stil) i uttr. vara ngn l. ngt nyttig, vara till nytta för ngn l. ngt; äv. i uttr. vara nyttig till ngt.
a) om person. G1R 1: 36 (1522). The män haffua .. warit oss ganska nyttighe. 1Sam. 25: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Sten Erichson .. hvilken .. hade kunnet vare riket en tarfveligh (dvs. behövlig) och nyttigh man. RA I. 2: 255 (1568). (Till biskop skola prästerna) nämna sådane Männ, som the til thet Embetet tyckia vara för .. Stiftet the nyttigaste. Kyrkol. 20: 1 (1686). Man måste .. vara upplyst för att kunna vara nyttig. SocDem(A) 1928, nr 168, s. 7. — jfr EGEN-, O-NYTTIG.
b) om sak; ofta om ngt abstrakt. G1R 1: 1 (1521). Doch sägher iach idher sanningena, idher är nyttogt ath iach bortgåår. Joh. 16: 7 (NT 1526; Bib. 1917: Det är nyttigt för eder att (osv.)). För ty thet är idher icke nyttugt. Ebr. 13: 17 (NT 1526). (För att undvika krig) är thet nyttogt, at man weet huru örligh .. kan .. förekomit warda. OPetri Kr. 2 (c. 1540). Neutraliteten ähr oss mehra nyttigh ähn skadeligh. RP 7: 552 (1639). Syrach frågar och sielff, hwar til en nedgrafwen Skatt wore nyttigh. Grubb 860 (1665). Den för båda riken (dvs. Sverige o. Ryssland) så nödiga som nyttiga vänskapen. Höpken 2: 87 (1747). Ibland kan man (på maskerader) få höra rätt nyttiga sanningar. Laurin 4Minn. 430 (1932). — jfr ALLMÄN-, EGEN-, FÅ-, JAKT-, LANDS-, O-, SAMHÄLLS-NYTTIG m. fl. — särsk.
α) substantiverat i n. sg. best.: vad som är gagneligt. Förena det nyttiga med det nöjsamma [efter lat. omne tulit punctum, qui miscuit utile dulci (Horatius)]. (Jag påstår) at det nyttiga, roligt, är dubbelt nyttigt. Kellgren 3: 198 (1792). Föreställningen om det beräknade, det rationella goda, som är detsamma som det nyttiga. Geijer I. 5: 136 (1842). Syftemålet (för den sinnliga viljan) är i hvarje fall det nyttiga eller relativt goda. Ribbing Anthr. 44 (1879). särsk. filos. om nyttigheten uppfattad ss. ett begrepp l. en princip. Det nyttiga gifver den mest obestämda princip af alla. Höijer 4: 454 (1796). Begreppet om medel eller om det nyttiga .. (vilket) innefattar allt, hvad som föreställes såsom vilkor för våra begärs tillfridsställande. Ekman Jakob 87 (1822).
γ) (i fackspr., i sht tekn.) som fullt kan utnyttjas (o. som sålunda icke gm friktion l. på annat sätt förloras); som ger fullt utbyte; värkligt användbar, effektiv. Nyttig effekt, se EFFEKT 4 b. (Han) har utfört åtskilliga försök .. för att bestämma krutets nyttiga verkan (i olika gevär). KrigVAH 1842, s. 19. Slussarne hafva en nyttig längd af 40,8 m. TT 1889, s. 203. Efter en viss tid, som därför benämnes den nyttiga bränntiden, blifva koltrådslamporna .. mycket oekonomiska. Elfving Starkstr. 319 (1909). SvD(A) 1932, nr 254, s. 7.
δ) (i fackspr., i sht jur.) i uttr. nyttig kostnad, det belopp som ägaren l. innehavaren av fastighet l. lösöre nedlagt därpå till höjande av dess (salu)värde; motsatt: nödig resp. överflödig kostnad. ÄB 10: 3 (Lag 1734) 2NF (1913).
2) (†) tjänlig (för visst ändamål), användbar (till ngt). Risingh LandB 83 (1671). Sådane krokuge .. och til intet annat (än tjärbränning) nyttige Furu-Trän, som til Byggnings-vircke .. icke äro .. tiänlige. PH 2: 1443 (1739). Sådane träen (dvs. träd), som fordra 100 åhr, för at blifva nyttige. ÅgerupArk. Brev 9/1 1784. Nordforss (1805). — jfr MAT-NYTTIG.
3) (†) som ger god avkastning; inbringande, givande; bördig. Ofruktbara hafsstränder kunna genom desse (strandärter) göras mycket nyttige. Kalm VgBah. 133 (1746). Paskaluoto .. (är) en holme, .. och är ingen nyttig mark derpå. 2VittAH 20: 245 (1852). Till dess fiskena åter kunde blifva nyttiga. Englund Ged. 113 (1853; efter handl. fr. 1797).
Ssgr: NYTTIG-GÖRA, v. [jfr d. nyttiggøre, nor. nyttiggjøre] (i fackspr., i sht tekn.) till 1 b: låta (ngt) bli till nytta, låta (ngt) komma till nyttig användning, göra nyttig; göra effektiv; utnyttja; äv. i uttr. nyttiggöra sig ngt, låta ngt komma till sådan användning att man har nytta av det. Boëthius Naturr. 73 (1799). Den befintliga naturkraften (i Dalälven vid Domnarvet) är 5,000 hästkrafter, och deraf nyttiggöra motorerna 55 proc(ent). NF 3: 1358 (1880). Redan i de äldsta kultursamhällena förstod människan att .. med hjälp av vattenhjul nyttiggöra sig det rinnande vattnets arbetsförmåga. SvGeogrÅb. 1932, s. 169. —