SAOL

publicerad: 2015  

officinell

of·­fic·­in·­ell [‑el´] adjektiv ~t ~a • ⟨ngt åld.⟩ erkänd och an­vänd som läke­medel

Positiv
en officinell + substantiv
ett officinellt + substantiv
den/det/de officinella + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

officinell officinellt officinella

of·fic·in·ell

adjektiv

officinell´

● erkänd som läke­medel

officinella växter

belagt sedan 1772

Till SO

SAOB

publicerad: 1949  

OFFICINELL of1isinäl4 l. 0104, adj.

Ordformer

(-nel 1805—1887. -nell 1772 (: Officinella, pl.), 1837 osv.)

Etymologi

[jfr t. offizinell; jfr äv. fr. officinal, nylat. officinalis (jfr OFFICINALIER); ytterst till lat. officina (se OFFICIN)]

(i fackspr.) om läkemedel l. kemisk vara o. d.: som är upptagen i farmakopén (o. därför i regel skall finnas i förråd l. färdigberedd på apotek; förr motsatt: magistral); äv. om växt l. växtdel o. d.: som användes till framställning av (l. ss.) en (i farmakopén upptagen o. på apotek tillhandahållen) drog l. medicin (jfr MEDICINAL-VÄXT); äv. om trädgård o. d.: som innehåller officinella växter. Officinella Växter. GFHjortberg (1772) hos Barchæus LandthHall. 116. Ett officinelt läkemedel .. bör beständigt hållas färdigt af apothekaren. Nyblæus Pharm. 2 (1846). 2NF 25: 1463 (1917; om trädgård). Söderström LäkKvacksalv. 52 (1926). — särsk. i uttr. officinell formel, i farmakopén intagen föreskrift om hur ett preparat skall beredas. 2NF (1914).

Till SAOB