SAOL

publicerad: 2015  
oktrojera
oktroj·­era verb ~de ~t ut­färda oktroj för; ut­färda stats­författning utan sam­verkan med folk­representation
Finita former
oktrojerarpresens aktiv
oktrojeraspresens passiv
oktrojeradepreteritum aktiv
oktrojeradespreteritum passiv
oktrojeraimperativ aktiv
Infinita former
att oktrojerainfinitiv aktiv
att oktrojerasinfinitiv passiv
har/hade oktrojeratsupinum aktiv
har/hade oktrojeratssupinum passiv
Presens particip
oktrojerande
Perfekt particip
en oktrojerad + substantiv
ett oktrojerat + substantiv
den/det/de oktrojerade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
oktrojera oktrojerade oktrojerat
verb
oktroje´ra
bevilja oktroj
oktrojera något
oktrojera en bank
belagt sedan 1661; av franska octroyer 'förläna'; till lat. au´ctor 'upphovs­man'; jfr ur­sprung till auktor
oktrojeraoktrojerande, oktrojering

SAOB

publicerad: 1949  
OKTROJERA ok1troje4ra l. -rå- l. -rω-, i Sveal. äv. -e3ra2 (åcktråjèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. oc-. -troij- 1661. -troj- 1777 osv. -troy- 17731868)
Etymologi
[jfr t. oktroyieren, ävensom eng. octroy; av fr. octroyer (ffr. otroier), av ett vulgärlat. auctorizare l. auctoricare (jfr mlat. auctorizare, bekräfta, giva giltighet åt), till lat. auctor (se AUKTOR). — Jfr AUKTORISERA]
(i sht i fackspr.)
1) ge l. meddela (ngn l. ngt) oktroj (se d. o. 1); i fråga om nutida förh. företrädesvis med avs. på bankinrättning; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., stundom äv. om tid: för vilken oktroj meddelats l. gäller. The octroijerade åhren. Stiernman Com. 3: 44 (1661). Kungl. maj:t oktrojerade .. ett svensktvestindiskt kompani att under 15 år drifva handel på Vestindien. Odhner G3 2: 382 (1896). Av Kungl. Maj:t oktrojerad bankinrättning. SFS 1933, s. 219.
2) i sht statsvet. av egen makt l. myndighet förordna l. bestämma (ngt); i sht om monark l. regering med avs. på statsförfattning o. d.: utfärda utan samvärkan med folkrepresentationen. AnderssonBrevväxl. 2: 154 (1853). Freden, som .. oktrojerades genom en skrivelse från perserkonungen. Almquist VärldH II. 1: 285 (1931). En oktrojerad författning. SvRiksd. I. 5: 12 (1934).