SAOL
publicerad: 2015
ombryta
om|bryta
verb
‑bröt, ‑brutit, ‑bruten ‑brutet ‑brutna, pres. ‑bryter • ordna satt text till sidor: ombryta el. bryta om en text
| Finita former | |
|---|---|
| ombryter | presens aktiv |
| ombryts (ombrytes) | presens passiv |
| ombröt | preteritum aktiv |
| ombröts | preteritum passiv |
| ombryt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ombryta | infinitiv aktiv |
| att ombrytas | infinitiv passiv |
| har/hade ombrutit | supinum aktiv |
| har/hade ombrutits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ombrytande | |
| Perfekt particip | |
| en ombruten + substantiv | |
| ett ombrutet + substantiv | |
| den/det/de ombrutna + substantiv | |
SO
SAOB
publicerad: 1950
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1, II 1 c) OMBROTT. [efter t. umbruch] (†) bärgv. Ombrått (Umbruch) kallas sådane orter, som drifvas uti fast klyft omkring något osäkert, eller igenrasadt arbetsrum, för at upleta malmfallen, eller at komma til communication med något annat rum uti grufvan. Rinman (1789). —
(III 7) OMBRUKA, -ning. (numera mindre br.) förarbeta l. bearbeta l. bereda (ngt) på nytt; jfr bruka 12. VetAH 1773, s. 296 (med avs. på cement). Östergren (1933; med avs. på smör, deg o. d.). —
(I 1) OMBRUSA. (i poesi l. vitter stil) om (större) vattenmassa l. storm l. (starkt) ljud: brusa l. ljuda omkring (ngn l. ngt). Thraciens Rhodopé, / Ombrusad vildt af kalla nordanväder. Stagnelius (SVS) 4: 243 (1822). År 1814 och 1815 ombrusas Karl Johan af jubel. Böök Stagnelius 99 (1919). jfr storm-, våg-ombrusad. —
(I 12, III 10) OMBRY, v. (†) refl.: bry sig om (ngt). Andre träns (än ek, bok och tall) planterande har bonden sig icke ombrytt. HTSkån. 2: 376 (1759). —
OMBRYTA, -ning.
1) [jfr d. ombryde; efter t. umbrechen] boktr. till III 4 b, 5: vidtaga sådana ändringar i (uppsatt text) att rader omflyttas l. material (successivt) överföres från en rad till en annan; avdela (i förråd uppsatt text) i sidor av bestämd längd; bryta (i spalter satt text) till sidor. Schück SvFörlBokhH 1: 176 (i handl. fr. 1651). Fahlgrén Boktr. 66 (1853). Sedan ombrytningen verkställts, .. kanske författarna få tillfälle att se sina artiklar i ombrutet skick. TT 1943, Allm. s. 95.
2) (†) till III 7: (för)ändra. (Jag måste ursäkta mig) för min enfallige ock hastige pänna, uti meningarnas band, huilke mine öferhopade ämbetes syslor förbudet ombryta till nättare method, styl ock högre prålande ordesätt. Tiällmann Gr. Fört. 7 (1696).
Ssgr (till 1; boktr.): ombrytnings-fel. tryckfel beroende på vårdslöshet l. missöde vid ombrytningen. WoJ (1891). -schema. schema för ombrytning, särsk. för text- o. bildanordningen på en tidningssida o. d. Björklund MånLund 45 (1931). —
OMBRÄNNA, v., -ing.
1) (†) till I 1: bränna runt om (ngt); avsveda (skägg). Linc. (1640; under amburo). (Han) ombränner .. sitt skägg sielff, medh een vthslächt Eldebrand. Sylvius Mornay 201 (1674).
2) (i fackspr.) till III 7: bränna (ngt) på nytt; jfr bränna, v. I 3. Rinman Jernförädl. 250 (1772; med avs. på stål). SvSlöjdFT 1919, s. 29 (med avs. på glas).