SAOL

publicerad: 2015  

opacitet

opac·­itet [‑ite´t] substantiv ~en • till opak

Singular
en opacitet	obestämd form
en opacitets	obestämd form genitiv
opaciteten	bestämd form
opacitetens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

opacitet opaciteten

opac·itet·en

substantiv

opacite´t

● i vetenskapliga samman­hang det att vara opak

belagt sedan 1770; till opak

Till SO

SAOB

publicerad: 1950  

OPACITET ωpas1ite4t, äv. å- l. o-, l. ω1pas-, äv. op1as-, r. l. f.; best. -en.

Etymologi

[jfr t. opazität, eng. opacity, fr. opacité; av lat. opacitas (gen. -atis), till opacus (se OPAK, adj.)]

(i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att vara opak, ogenomskinlighet, ”ogenomsynlighet”. VetAH 1770, s. 174. Löwegren Oftalm. 242 (1923).

Till SAOB