SAOL

publicerad: 2015  

oratorium

or·­at·­ori·­um [‑o`ri‑] substantiv oratoriet oratorier • större sakralt musik­verk för sång med orkester

Singular
ett oratorium	obestämd form
ett oratoriums	obestämd form genitiv
oratoriet	bestämd form
oratoriets	bestämd form genitiv
Plural
oratorier	obestämd form
oratoriers	obestämd form genitiv
oratorierna	bestämd form
oratoriernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

oratorium oratoriet oratorier

or·at·ori·et

substantiv

[-o`r-] el. [-o´r-]

● dramatiskt musik­verk för kör och solister med ackompanjemang vanligen till religiös text och särsk. av­sett för upp­förande i kyrka

JFR kantat, opera

oratoriekör; juloratorium

Haydns oratorium Skapelsen

belagt sedan 1739; av medeltidslat. orato´rium 'bön­sal; bönkapell', till lat. ora´re i bet. 'bedja'

Till SO

SAOB

publicerad: 1950  

ORATORIUM ω1ratω4rium l. ωr1-, äv. —302, n.; best. -iet (Bauck 1MusH 110 (1862) osv.), i best. anv. äv. utan slutartikel (Rig 1932, s. 78 (i bet. 1)); pl. -ier (Londée Kellner 19 (1739) osv.). Anm. Den lat. pl.-formen oratoria förekommer i Osbeck Resa 19 (1751, 1757; i bet. 1).

Ordformer

(oratorio 1818 (i bet. 2). oratorium 1802 osv.)

Etymologi

[jfr t. oratorium, ävensom eng. oratory, fr. oratoire, it. oratorio; av mlat. oratorium, bönsal o. d., eg. n. sg. av lat. oratorius, adj., avledn. av lat. orator (se ORATOR). Bet. 2 har uppkommit därav att dylik musik först utfördes i oratorianernas kapell i Rom. Formen oratorio är lånad av it. l. (det från it. lånade) fr. oratorio]

1) (i den romersk-katolska kyrkan) byggnad l. rum i byggnad vari bön till Gud förrättas, bönehus, bönekammare, bönerum, bönsal. ConvLex. (1824). (Cavallin o.) Lysander 288 (1876). Å grafplatserna uppfördes redan tidigt (under gammalkristen tid) smärre ”oratorier”. Wrangel ByggnH 12 (1904). OoB 1930, s. 281.

2) mus. dramatisk-lyrisk komposition, vanl. över ett religiöst ämne, icke avsedd för sceniskt utförande; äv.: text för dylik musik. Londée Kellner 19 (1739). Haydn's Oratorium Skapelsen. Euterpe 1: 9 (1823). NoK 124: 20 (1935). — jfr PASSIONS-, SOLO-ORATORIUM.

Ssgr (till 2; mus.): ORATORIE-ARTAD, p. adj. FinBiogrHb. 1632 (1901). Strömberg ModFrLitt. 74 (1928). —

-FORM. jfr form 3. Östergren (1934). —

-KOMPONIST. Wegelius MusH 240 (1892). —

-KÖR. jfr kör, sbst.1 2. Prärieblomman 1903, s. 297. —

-MUSIK. ConvLex. 3: 118 (1824). —

-STIL. SAOL (1900). Händels oratoriestil. Jeanson (o. Rabe) 1: 259 (1927). —

-SÅNGARE. 2NF 11: 269 (1909). —

-SÅNGERSKA. NF 19: 141 (1895).

Till SAOB