SAOL
publicerad: 2015
ordal
ord·al
[‑a´l]
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ el. ~ier • gudsdom i äldre tid
| Singular | |
|---|---|
| ett ordal (en ordal) | obestämd form |
| ett ordals (en ordals) | obestämd form genitiv |
| ordalet (ordalen) | bestämd form |
| ordalets (ordalens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ordal (ordalier) | obestämd form |
| ordals (ordaliers) | obestämd form genitiv |
| ordalen (ordalierna) | bestämd form |
| ordalens (ordaliernas) | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på ordalet i SAOB gav inga svar.