SAOL

publicerad: 2015  

orficism

orf·­ic·­ism [‑is´m] substantiv ~en • en antik grekisk mysterie­religion

Singular
en orficism	obestämd form
en orficisms	obestämd form genitiv
orficismen	bestämd form
orficismens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

orficism orficismen

orf·ic·ism·en

substantiv

orficis´m

● en mystisk religiös riktning med före­ställningen att själen måste renas genom askes ur­sprungligen i det antika Grek­land

belagt sedan 1911; till lat. or´phicus 'orfisk', till Or´pheus, namn på ryktbar antik sångare, upp­fattad som upphovs­man till orficismen

Till SO

SAOB

publicerad: 1950  

ORFISM orfis4m, äv. ORFICISM or1fisis4m, r.; best. -en.

Ordformer

(ngn gg -ph-. orficism 1911—1950. orfism 1912 osv.)

Etymologi

[efter t. orphismus, fr. orphisme, eng. orphism resp. eng. orphicism; till lat. orphicus (se ORFISK)]

rel.-hist. i det antika Grekland: mysteriebetonad religiös åskådning l. lära som enl. traditionen härrörde från den trakiske sagohjälten Orfeus; äv. om den religiösa rörelse l. sekt som omfattade denna lära. Nilsson PrimRel. 202 (1911). RelBib. 1943, s. 31.

Till SAOB