SO
publicerad: 2021
otryckt
neutrum otryckt, bestämd form och plural otryckta
o|tryck·ta
adjektiv
o`tryckt 
●
som (ännu) inte har tryckts om skrivet material
en ännu otryckt avhandling
belagt sedan 1638
SAOB
publicerad: 1951
O- ssgr (forts.):
OTROSKAP. [fsv. otroskaper; jfr d. utroskap] (†; se dock slutet) otrohet (se d. o. 1), trolöshet. Stiernman Com. 1: 179 (1563). Peringskiöld Hkr. 1: 171 (1697; isl. orig.: utruscap). särsk. (tillf.) om otrohet i äktenskap. Lagerkvist Dvärg. 124 (1944). —
OTROVÄRDIG3~020. (numera knappast br.) icke trovärdig. VDAkt. 1650, nr 68. Detta .. synes ej innebära något otrovärdigt och osannolikt. Frey 1848, s. 392. —
OTRUGAD, p. adj. [fsv. othrughadher] icke trugad, självmant. Serenius Mmm 4 a (1734). Det gör jag otrugad. Schildt StorRoll. 33 (1923). —
OTRUGLIG. [jfr fsv. thrugheliker, hotfull, hänsynslös, till thrugh, hot (se trug)] (†) icke hänsynslös, mild. O liuwe Kiärleeks-Wälde / .. Hwem kan beprijsa nog tin otruglige Twång. Lucidor (SVS) 215 (1672). —
OTRYCK. språkv. om det svagaste exspirationstryck varmed en stavelse uttalas, levissimus, ”lenissimus”. Noreen VS 2: 193 (1908). —
OTRYCKBAR3~02. om skrift: som icke (t. ex. av anständighetsskäl) kan tryckas. 2Saml. 36: 122 (1915). —
OTRYCKT, p. adj.
1) (numera bl. tillf.) icke tryckt resp. nedtryckt l. intryckt l. sammantryckt o. d. Om .. (byggnadernas) drag lemnas större siunkningsmon än öfra väggen kan följa efter, då blir måssan i samma drag otrykt. König Mec. 93 (1752).
2) om (del av) skrift: icke tryckt; icke utgiven av trycket. OxBr. 12: 64 (1638). Nyligen hafva ett par otryckta skaldestycken från 1670 blifvit mig tillsända. PoetK 1816, 1: LI. Tryckt och otryckt. Strindberg (1890; boktitel).