SAOL

publicerad: 2015  

ozelot

ozel·­ot [‑å´t el. ‑o´t] substantiv ~en ~er • skinn av ett katt­djur

Singular
en ozelot	obestämd form
en ozelots	obestämd form genitiv
ozeloten	bestämd form
ozelotens	bestämd form genitiv
Plural
ozeloter	obestämd form
ozeloters	obestämd form genitiv
ozeloterna	bestämd form
ozeloternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

ozelot ozeloten ozeloter

ozel·ot·en

substantiv

[-å´t] el. [-o´t]

● ett meterlångt katt­djur vars päls är gul- eller röd­grå med svarta fläckar och strimmor och som lever i varma om­råden i Amerika

○ äv. om pälsen

belagt sedan 1806; av franska ocelot med samma betydelse; ytterst från ett ord i det sydam. indian­språket nauhatl

Till SO

SAOB

publicerad: 1951  

OZELOT os1elot4 l. -lå4t, m. l. r.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(ocelot 1882. ocelott 1806. ozelot 1818 osv.)

Etymologi

[jfr t. ozelot, eng. ocelot; av fr. ocelot, av indianspr. tlalocelotl]

1) zool. det till kattdjurens familj hörande, i södra delen av Nordamerika o. norra delen av Sydamerika levande rovdjuret Felis pardalis Lin., panterkatt. Gravander Buffon 2: 46 (1806). Kjellin 483 (1927).

2) skinn av det under 1 nämnda djuret. En parant päls i ozelot. SDS 1946, nr 268, s. 10.

Ssgr (till 2): OZELOT-KAPPA. —

-PÄLS.

Till SAOB