SAOL

publicerad: 2015  
panda
panda substantiv ~n pandor • en liten björn
Singular
en pandaobestämd form
en pandasobestämd form genitiv
pandanbestämd form
pandansbestämd form genitiv
Plural
pandorobestämd form
pandorsobestämd form genitiv
pandornabestämd form
pandornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
panda pandan pandor
pand·an
substantiv
pan`da äv pan´da
● ett vitt och svart, björn­liknande djur som lever av bambu i sydvästra Kina
JFR bambubjörn
jättepanda
pandan är Världs­natur­fondens symbol
○ äv. om en annan kinesisk halv­björn, mindre och mård­liknande med yvig svans
belagt sedan 1874; jfr engelska panda; av nepalesiskt urspr.
Till SO

SAOB

publicerad: 1952  
PANDA pan4da l. 32, f. l. r.; best. -an.
Etymologi
[jfr eng. panda; efter en i Himalaja inhemsk beteckning för djuret]
zool. kattbjörn. 1Brehm 1: 279 (1874). FoFl. 1916, s. 184.
Till SAOB