SAOL
publicerad: 2015
papyrus
pap·yr·us
[‑y´r‑]
substantiv
~en ~ar • papyrusgräs; forntida handskrift på ett pappersliknande material av papyrusgräs
| Singular | |
|---|---|
| en papyrus | obestämd form |
| en papyrus | obestämd form genitiv |
| papyrusen | bestämd form |
| papyrusens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| papyrusar | obestämd form |
| papyrusars | obestämd form genitiv |
| papyrusarna | bestämd form |
| papyrusarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
papyrus
papyrusen el. papyren, plural papyrer el. papyrusar
pap·yr·us·en
substantiv
papy´rus 
1
sällan plur.
ett högt halvgräs med grovt, märgfyllt strå som man kan bereda ett pappersliknande material av; förekommande i mellersta Afrikas sumpmarker
JFR
papyrus 2
papyrusgräs
belagt sedan 1764;
av lat. papy´rus, grek. pap´yros med samma betydelse; jfr ursprung till
papper
2
sällan plur.
ett (forntida) pappersliknande skrivmaterial som framställdes av papyrusgräset särsk. i Egypten
JFR
papyrus 1
○
äv. om motsvarande handskrift
inte sällan plur.
papyrusfynd
bevarade rullar av papyrus från Egypten
belagt sedan 1825
SAOB
publicerad: 1952
PAPYRUS papy4rus l. PAPYROS papy4ros, r. l. m. ((†) n. SvMerc. 1764, s. 136); best. -en; pl. (i sht i bet. 3) -er l. -ar; äv. (numera bl. i bet. 2 o. 3) PAPYR papy4r, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 3) -er. Anm. I bet. 3 användes stundom den lat. pl.-formen papyri. Schück VLittH 1: 247 (1899). UNT 1933, nr 206, s. 4.
Ordformer
(papurus- (i ssg) c. 1780 (: papurus bark). papyr i bet. 1 1817 (: papyrväxten), i bet. 2 1825—1906, i bet. 3 1881 osv. papyros 1881, 1909—1930 (: papyrosträsken). papyrus 1764 osv.)
1) det bl. a. i det tropiska Afrika, i Kalabrien o. på Sicilien växande, i det forntida Egypten odlade halvgräset Cyperus Papyrus Lin., papyrusväxt, papyrusgräs. SvMerc. 1764, s. 136. Af Papyrus tilvärkade .. (egyptierna) mattor, segel, tågverk och i synnerhet papper af finare och gröfre sorter. Eberhardt AllmH 1: 261 (1766). Sörlin VäxtvMänn. 238 (1927).
2) i det forntida Egypten uppfunnet o. i länderna kring Medelhavet under antiken o. fram till 1000-talet efter Kristus (jämte pergament) använt skrivmaterial framställt av märgen i papyrusgräsets stänglar; äv. (i sht i ssgr) om märgen ss. ämne för detta skrivmaterial. En handskrift af Iliaden på Papyr. VexiöBl. 1825, nr 20, s. 2. Fyndet består av sammanlagt 190 blad av papyrus. SvTeolKv. 1932, s. 155.
3) bibliot., hist. om rulle (l. bok l. blad) av papyrus (i bet. 2) med därpå befintlig skriftlig framställning, urkund på papyrus (i bet. 2). En ”papyrus” från Ravenna. SvLittFT 1834, sp. 384. En papyros från 1:a århundradet e. Kr. meddelar oss ett kontoutdrag af en kassajournal vid en bank i Bakchias. SvHumFörbSkr. 13: 36 (1909). Grekiska papyrer. UUKatal. 1921, v.-t. s. 18.
Ssgr: A (†): PAPYR-VÄXT, se B.
B (i ssgr till 2 o. 3 i sht bibliot. o. hist.): (1) PAPYRUS-BANK. jfr bank, sbst.1 1 slutet. Ett stycke strömlöst stillastående vatten kringgärdat av papyrusbankar. Berg AbuM 114 (1924). —
(2, 3) -BLAD. (papyrus- 1869 osv. papyrs- 1817) blad av papyrus (med därpå befintlig skriftlig framställning). Norrmann Eschenbg 1: 73 (1817). Grimberg VärldH 3: 283 (1928). —
(2, 3) -BOK; pl. -böcker. Papyrusboken hade .. vanligen formen af en kring en staf vecklad rulle, en volumen. Rydberg KultFörel. 3: 17 (1886). —
(1) -BÅT. av papyrusgräsets stänglar hopfogad båt, förekommande i det forna Egypten o. fortfarande i Abessinien. Siwertz Abess. 239 (1926). —
(2, 3) -HANDSKRIFT~02 l. ~20. jfr handskrift 4. NordPappersT 1885, s. 209. SvHumFörbSkr. 13: 5 (1909). —
(2, 3) -REMSA. remsa av (sammanpressad) märg av papyrusväxten; remsa av skrivmaterialet papyrus (med därpå befintlig skriftlig framställning). SAOL (1900). Athena 163 (1917). —
(2, 3) -RULLE. kring en rund stav virat, med skrift försett, avlångt blad av skrivmaterialet papyrus; bokrulle av papyrus. LittT 1797, s. 122. Den längsta papyrusrullen i British museum är 40 meter lång. Grimberg VärldH 1: 47 (1926). —
(1) -STÅND. På stränderna (av Nilen) vagga papyrusstånden sina plymer över vassen. Hedin Pol 2: 133 (1911). —
(2, 3) -URKUND~02 l. ~20. skriven på skrivmaterialet papyrus. NordT 1881, s. 98. Grimberg VärldH 3: 251 (1928). —
(1) -VÄXT. (papyr- 1817. papyrus- 1871 osv.) = papyrus 1; särsk. i sg. best. Norrmann Eschenbg 1: 14 (1817). Jönsson Gagnv. 417 (1910).
C (†): PAPYRS-BLAD, se B.