SAOL

publicerad: 2015  

parapet

para·­pet [‑pe´t] substantiv ~en ~er • bröst­värn; skydds­mur t.ex. på våg­brytare

Singular
en parapet	obestämd form
en parapets	obestämd form genitiv
parapeten	bestämd form
parapetens	bestämd form genitiv
Plural
parapeter	obestämd form
parapeters	obestämd form genitiv
parapeterna	bestämd form
parapeternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

parapet parapeten parapeter

para·pet·en

substantiv

parape´t

● av­gränsande, mur- eller staket­liknande an­ordning t.ex. på kaj el. balkong

belagt sedan 1624; av franska parapet med samma betydelse; av ita. parapetto, till parare 'av­värja' och petto 'bröst'; jfr ur­sprung till parera

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PARAPET par1ape4t, förr äv. PARAPETT, r. l. m. ((†) n. Hallenberg Hist. 5: 291 (1796; efter handl. fr. 1624)); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(-pet 1624 osv. -pett 1691—c. 1800)

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. parapet; av it. parapetto, till parare, avvärja (se PARAT, adj., PARERA, v.1), o. petto, bröst, av lat. pectus, bröst (jfr PEKTORAL)]

(i fackspr.) bröstvärn; numera i sht om bröstvärn uppfört på kanten av en mur, bro, balkong, kaj o. d. (avsett att hindra att ngn faller ned från muren osv.) l. liknande mur på en vågbrytare, avsedd att skydda innanför liggande hamnplan mot brottsjöar. Calmar hafver ingen graff, ingen parapet; utan för den nöd, som på färde är, befäst med hornverk. RP 1: 8 (1624). Quaierne (i Lyon) äro brede och glade, med en bred trottoir samt parapet utåt. Palmstedt Res. 79 (1779). TT 1900, Byggn. s. 54 (på vågbrytare).

Till SAOB