SAOL

SO

publicerad: 2021  

passare passaren, plural passare, bestämd plural passarna

pass·ar·en

substantiv

pass`are

1 ett instrument för uppritning av cirklar vanligen med två skänklar, var­av den ena fixeras i medel­punkten och den andra får rotera

passarben; passarspets

de klassiska geometriska konstruktions­problemen skulle lösas med passare och linjal

belagt sedan 1693; av lågtyska passer, tyska Passer med samma betydelse; ombildn. av franska compas med samma betydelse; jfr ur­sprung till kompass

2 person som ut­för viss hand­räckning vid film- eller tv-inspelning

belagt sedan 1951

3 spelare som har till upp­gift att leverera goda passningar särsk. till mål- el. poäng­görare; i fot­boll och dylikt men särsk. volley­boll

JFR passa 6

lagets bäste passare

belagt sedan 1962

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PASSARE pas3are2, sbst.2, r. l. m.; best -en, äv. -n; pl. =.

Etymologi

[jfr dan. o. nor. passer; av mlt., holl. o. t. passer, ombildning av fr. compas (se KOMPASS) i anslutning till passen (se PASSA, v.1 V)]

instrument (bestående av två (lika långa) skänklar l. ben som äro förenade med varandra i ena ändan gm en ledgång) för uppdragande av cirklar, avsättande av mått o. d., cirkel (se d. o. II 1). Rosenfeldt Nav. 20 (1693). HantvB I. 2: 124 (1934). — jfr FOT-, JUNGFRU-, KORT-, KRUM-, MAST-, STÅNG-PASSARE m. fl.

Ssgr: PASSAR-, äv. PASSARE-BEN. Ekström Linearr. IX (1886). —

-MÅTT. mått taget med passare. Key Amatörbokb. 62 (1916). —

-SPETS. om spetsen av en passares ben. NF 6: 66 (1882).

Till SAOB