SAOL

publicerad: 2015  
passning
pass·­ning substantiv ~en ~ar till passa 1t.ex. i fot­boll; ​till passa 4
Singular
en passningobestämd form
en passningsobestämd form genitiv
passningenbestämd form
passningensbestämd form genitiv
Plural
passningarobestämd form
passningarsobestämd form genitiv
passningarnabestämd form
passningarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
passning passningen passningar
pass·ning·en
substantiv
pass`ning
1 ofta i sammansättn. tillsyn
barnpassning; djurpassning; hundpassning
passning (av någon/något)
passning (av någon)
passning (av något)
maskinen krävde ständig passning
belagt sedan 1887
2 boll eller puck som spelats i väg (av en spelare) för att nå någon med­spelare i lag­spel som fot­boll, hand­boll, is­hockey m.fl.
passningsspel; höjdpassning
en passning (från någon) (till någon)
en mål­givande passning; slå en passning; en fin passning som ställde henne helt fri
belagt sedan 1934

SAOB

publicerad: 1952  
PASSNING pas3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till PASSA, v.1, i mera konkret anv. (se för övr. under verbet).
1) egenskapen l. förhållandet att passa l. sluta väl till; sätt på vilket ngt passar l. sluter till ngt annat, passform o. d.; äv. (tekn.) ss. beteckning för de mått som krävas för god passning l. om en måttstock l. ett mätvärktyg som representerar dylika mått. Alla ribborna (i ett stavparkettgolv måste) hafva fullkomligt samma längd och vara noga sammanfogade, för att erhålla en god passning och ett regelbundet mönster. TT 1877, s. 6. Lös passning afser sådana delar, som skola vara rörliga i hvarandra (lager, styrningar o. d.), fast passning afser med hvarandra mer eller mindre fast förbundna delar (kugghjul, bussningar o. d.). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 206.
2) skom. om de läderstycken som vid skotillvärkning spikas på översidan av lästen för att avpassa tå- o. vristvidden. SvSkoT 1927, nr 1, s. 8.