SAOL

publicerad: 2015  

patris

patr·­is [‑i´s] substantiv ~en ~er • stämpel för fram­ställning av matriser; positiv av­gjutning i gips för reproduktion

Singular
en patris	obestämd form
en patris	obestämd form genitiv
patrisen	bestämd form
patrisens	bestämd form genitiv
Plural
patriser	obestämd form
patrisers	obestämd form genitiv
patriserna	bestämd form
patrisernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

patris patrisen patriser

patr·is·en

substantiv

patri´s

● stämpel eller myntstamp med bilden spegel­vänd i upp­höjd relief förr anv. som under­lag för prägling i en matris

JFR matris 1

belagt sedan 1820; bildn. till lat. pat´er 'fader'; jfr ur­sprung till matris

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PATRIS patri4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(patrice 1820—1835. patris 1851 osv. patriz 1870. patrizer, pl. 1837)

Etymologi

[av t. patrize, bildat till lat. pater, fader (se PATER), efter mönster av matrize (se MATRIS); jfr eng. patrix, patrice]

1) (i fackspr.) stämpel l. stamp l. puns o. d. med upphöjd gravyr, i sht använd för framställning av matriser (se MATRIS 1); särsk.: (stål)stämpel med graverad upphöjd stiltyp för framställning av stilmatriser; äv.: positiv avformning l. avgjutning (i gips o. d.) av ett föremål. VetAH 1820, s. 216 (för framställning av präglingsstamp för mynt). SvLittFT 1837, sp. 543 (för framställning av stilmatriser). Avgjutningen, matrisen, kan i sin tur avgjutas (i gips), varigenom man får en positiv avgjutning, en patris, som är lika originalföremålet. BonnierKL 4: 1262 (1924). 3NF 13: 1078 (1930; för prägling av medaljer).

2) (numera knappast br.) tekn. stämpel varmed plåt(stycke) drages l. pressas genom en matris (se d. o. 1 a) vid formning av plåtkärl o. d. TT 1896, Allm. s. 11. Därs. 1897, M. s. 26.

3) (†) tekn. instrument för utskärning av invändiga gängor (i mutter o. d.), gängtapp. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 202.

Till SAOB