SAOL

publicerad: 2015  

peka

peka verb ~de ~t ​ – Alla sammansättn. med pek- hör till peka.

Finita former
pekar	presens aktiv
pekas	presens passiv
pekade	preteritum aktiv
pekades	preteritum passiv
peka	imperativ aktiv
Infinita former
att peka	infinitiv aktiv
att pekas	infinitiv passiv
har/hade pekat	supinum aktiv
har/hade pekats	supinum passiv
Presens particip
pekande

peka ut • an­ge som an­svarig: ​NN pekades ut el. utpekades som den skyldige

Infinita formeratt peka utinfinitiv aktivPresens participutpekande

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

peka pekade pekat

verb

pe`ka

● visa (före­mål eller riktning) genom att sträcka ut (pek)finger eller annat lång­smalt före­mål mot före­målet etc. i fråga

någon pekar (mot/på någon/något)

någon pekar (mot någon)

någon pekar (mot något)

någon pekar (på någon)

någon pekar (på något)

"Titta!" sade hon och pekade på dom­kyrko­tornet; läraren pekade på honom med linjalen; han pekade mot sjön när hon frågade vart de hade gått; det an­ses inte artigt att peka på folk

○ äv. om (del av) lång­smalt före­mål vara riktad åt visst håll

JFR ²sticka 3

något pekar någonstans

kompassnålen pekade mot norr; herr­gårdens flyglar pekade mot öster; alla ekonomiska kurvor pekade upp­åt

○ äv. med försvagad riktnings­betydelse och bildligt, spec. om person (på)visa

JFR påpeka

någon pekar på något/sats

någon pekar på något

någon pekar på sats

det är lätt att peka på nack­delar med systemet; hon pekade på att det är viktigt att få tid för efter­tanke

○ ibland med bi­betydelse av önskan

en bort­skämd pojke som får allt han pekar på

○ spec. äv. om (abstrakt) före­teelse tyda (på), leda tankarna (i viss riktning)

pekare

något pekar någonstans något pekar på sats

det mesta pekade på att NN hade rätt; alla indicier pekade åt samma håll

peka finger se finger

belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska peka; urspr. '(att) sticka'; besläktat med pik

pekapekande, pekning

peka ut

Till SO

SAOB