SAOL

publicerad: 2015  
pektin
pekt·­in [‑i´n] substantiv ~et el. ~en; pl. ~ el. ~er • ett gelébildande ämne
Singular
ett pektin (en pektin)obestämd form
ett pektins (en pektins)obestämd form genitiv
pektinet (pektinen)bestämd form
pektinets (pektinens)bestämd form genitiv
Plural
pektin (pektiner)obestämd form
pektins (pektiners)obestämd form genitiv
pektinen (pektinerna)bestämd form
pektinens (pektinernas)bestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
pektin pektinet el. pektinen, plural pektin el. pektiner
pekt·in·et
substantiv
pekti´n
● ett sockerhaltigt ämne som an­vänds vid till­verkning av sylt, marmelad och dylikt
belagt sedan 1832; av franska pectine; till grek. pektos´ 'fast; stelnad; koagulerad'
Till SO

SAOB

publicerad: 1952  
PEKTIN päkti4n l. pek- (jfr päckti`nsy´ra Dalin), n. (Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 326, osv.), äv. r. l. m. (Keyser Kemien 3: 128 (1876), Blomstrand OrgKemi 280 (1877)); best. -et resp. -en; pl. =, äv. (ss. r. l. m. alltid) -er.
Ordformer
(förr äv. pect-)
Etymologi
[jfr t. pektin, eng. pectin; av fr. pectine, till pectique i acide pectique, en av den franske kemisten H. Braconnot 1824 given benämning på pektinsyra, bildad till gr. πηκτίς, ämne som åstadkommer koagulering, löpe, till πήγνυμι (se PEGMATIT). — Jfr PEKTAS, PEKTAT, PEKTOS]
(i fackspr., i sht kem.) om det (l. de) i fruktsafter, betor, rovor o. d. förekommande ämne(n) som vid närvaro av syra o. socker i lämpliga koncentrationer åstadkommer (åstadkomma) bildning av (frukt)-geléer; jfr PEKTIN-ÄMNE. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 211. 2NF (1914). StKokb. 597 (1940).
Ssgr (i fackspr., i sht kem.): PEKTIN-FATTIG. om frukt o. d.: fattig på pektin. StKokb. 597 (1940). —
-HALT, r. jfr halt, sbst.1 1. StKokb. 592 (1940). —
-KROPP. [jfr t. pektinkörper] (numera föga br.) pektinämne; i sht i pl. Keyser Kemien 3: 128 (1876). —
-RIK. jfr -fattig. LAHT 1914, s. 460. —
-SYRA, r. l. f. [jfr t. pektinsäure, eng. pectic acid, fr. acide pectique] syra som utgör kärnan i pektinämnena; jfr gelé-syra. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 270. 2NF (1914). —
-ÄMNE. [jfr t. pektinstoff] om olika i fruktsafter, betor, rovor o. d. förekommande ämnen som i kemiskt avseende bestå av en blandning av högmolekylära kolhydrater o. vilkas mest karakteristiska egenskap är benägenheten att vid närvaro av syra o. socker övergå i geléartat tillstånd; särsk. i pl. ss. sammanfattande benämning på dessa ämnen; jfr -kropp. Blomstrand OrgKemi 279 (1877). Bolin VFöda 284 (1934).
Till SAOB