SAOL

publicerad: 2015  

pickels

pickels el. pickles [pik´els] substantiv i plural ~en • blandning av grön­saker i ättiks­lag

Plural
pickels (pickles)	obestämd form
pickels (pickles)	obestämd form genitiv
pickelsen (picklesen)	bestämd form
pickelsens (picklesens)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

pickels plural

eller

pickles plural

substantiv

[pik´els]

● blandning av grön­saker som lagts in i starkt kryddad ättiks­lag

remoulad­sås med pickels

belagt sedan 1837; av engelska pickles med samma betydelse, till pickle 'salt­lake; ättiks­lag'

Till SO

SAOB

publicerad: 1953  

PICKELS pi4kels l. PICKLES pik4els, äv. med mer l. mindre eng. uttal, r.; best. -en. Anm. I följande språkpr. har ordet plural anv. Ditt kostliga the och dina Pickles. Bremer Brev 1: 391 (1836; om eng. förh.).

Ordformer

(pickels 1880 osv. pickles 1836 osv.)

Etymologi

[av eng. pickles, pl. av pickle, lag av ättika till pickels, saltlake m. m., möjl. av mnl. pekel(e) (varav holl. pekel), saltlake, motsv. mlt. pekel, t. pökel; av oklart urspr.]

kok. till kötträtter använd sallad av blandade grönsaker (gurkor, blomkål, bönor, morötter, krassefrö, lök o. d.) som förvällts o. inlagts i starkt kryddad ättikslag. Leijonhufvud Minnesant. 4 (1837). Engelsk Pickles. SvT 1852, nr 14, s. 4 (i annons). StKokb. 113 (1940). — särsk. bildl. Fries Grönl. 38 (1872). (Hans) landsmål som var en Pickles från Dalarne, Jönköping och Skeninge. Strindberg Fan. 59 (1907).

Ssgr: PICKELS-BEREDNING. Östergren (1934). —

-BURK. SAOL (1900). Rosenius Himmelstr. 298 (1903). —

-GRÖNT, se pickelgrönt. —

-SMÖR. kok. smör smaksatt med finhackad pickels m. m. StKokb. 115 (1940).

Till SAOB