SAOL

publicerad: 2015  

piggsvinstagg

pigg·­svins|­tagg substantiv ~en ~ar piggsvin tagg 1

Singular
en piggsvinstagg	obestämd form
en piggsvinstaggs	obestämd form genitiv
piggsvinstaggen	bestämd form
piggsvinstaggens	bestämd form genitiv
Plural
piggsvinstaggar	obestämd form
piggsvinstaggars	obestämd form genitiv
piggsvinstaggarna	bestämd form
piggsvinstaggarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tagg taggen taggar

tagg·en

substantiv

1 vass ut­skjutande spets spec. från växt­organ (t.ex. stam el. blad) el. från kroppen på vissa djur

JFR ²torn

piggsvinstagg; tisteltagg

hon stack sig på rosens taggar; igel­kotten spärrade ut taggarna

○ äv. något ut­vidgat

taggtråd

taggarna i älgens krona

○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för att något är bekymmersamt, sårande eller dylikt

hans ord satt som en tagg i hjärtat; en tagg i sam­vetet

ha (alla) taggarna ut­åt vara aggressivhan är svår att sam­arbeta med för han har all­tid taggarna ut­åt

belagt sedan 1472–86 (i sammansättn. törne-; (Speculum Virginum)) fornsvenska tagger; besläktat med tyska Zacke 'pigg', engelska tag 'stift'; av ovisst urspr.

2 språk­vetenskap m.m. specificerad information om viss (liten) del av data­lagrad text

varje ord i data­basen är försett med en tagg som an­ger ord­klass

○ äv. om en klottrares signatur, t.ex. sprayad på väggar

belagt sedan 1973; av engelska tag 'lapp, märke'

Till SO

SAOB

publicerad: 1953  

PIGGSVIN pig3~svi2n l. 4~1, n.; best. -et; pl. =.

Etymologi

[jfr d. pindsvin, t. stachelschwein; av PIGG, sbst., o. SVIN]

1) zool. den i Sydeuropa o. Nordafrika hemmahörande gnagaren Hystrix cristata Lin. (äv. benämnd vanligt piggsvin), vars kropp (i sht dess bakre hälft) är täckt med kraftiga, uppresbara taggar; äv. (i sht ss. senare ssgsled) om ett antal närbesläktade gnagare tillhörande ngn av familjerna Hystricidæ (jordpiggsvin) l. Erethizontidæ (trädpiggsvin); i pl. äv. ss. benämning på familjen Hystricidæ. Wollimhaus Ind. (1652). Piggsvinet .. är mycket större än igelkotten; dess piggar äro nästan ett qvarter långa och mycket hvassa. Berlin Lsb. 73 (1852). Piggsvin eller jordpiggsvin, Hystricidæ. Brehm DjurV 10: 513 (1937). — jfr GRIPSVANS-, JORD-, KLÄTTER-, KVAST-, TRÄD-PIGGSVIN.

2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) igelkott (se d. o. 1). Ihre (1769). Hagberg Shaksp. 1: 29 (1847). Holmgren Däggdj. 106 (1865).

3) (numera mindre br.) zool. kloakdjur tillhörande familjen Echidnidæ, särsk. av släktet Echidna Cuv. (med en taggbeklädnad som erinrar om piggsvinets); numera företrädesvis ss. senare ssgsled. Scheutz NatH 40 (1843). 4Brehm 5: 508 (1923). — jfr MYR-PIGGSVIN.

4) i jämförelser o. bildl. Ni otäcka piggsvin. Hagberg Shaksp. 3: 295 (1848; till Falstaff). Håret stod kring hufvudet, som på ett piggsvin. Ridderstad Samv. 1: 8 (1851). — särsk. ss. förled i ssgr betecknande ngt som har taggar som likna ett piggsvins l. en igelkotts l. som i övrigt till det yttre liknar ett piggsvin l. en igelkott.

Ssgr (särsk. till 1, 2, 3, med samma bruklighet som motsv. mom. av huvudordet): PIGGSVINS-BORST. —

-DJUR. särsk. zool. till 1, i pl.: den till gnagarna hörande gruppen l. överfamiljen Hystricoidea (Hystricomorpha). Thorell Zool. 2: 134 (1861). —

(4 slutet) -FISK. [jfr d. pindsvinefisk] zool. igelkottfisk. Braun Läk. 66 (1870). —

(4 slutet) -FOT. (†) = pinn-hosa. Lundberg HusdjSj. 483 (1868). Bohm Husdj. 181 (1902). —

(4 slutet) -MAN, m. (†) = -människa. Möller (1790, 1807). —

(4 slutet) -MÄNNISKA. [jfr d. pindsvinemenneske] (†) person med fiskfjällshud, vars fjäll ha formen av taggformiga vårtor. Tholander Ordl. (c. 1875). Wretlind Läk. 1: 114 (1893). —

-PIGG, r. l. m. = -tagg. WoH (1904). —

(1) -SLÄKTE(T). (-svin- 1826. -svins- 1865 osv.) zool. släktet Hystrix Lin. Palmblad HbGeogr. 1: 44 (1826). —

(1) -STEN. gallsten från piggsvin. Bromell Berg. 50 (1730). Wallerius Min. 418 (1747). —

-TAGG. Cook 2Resa 292 (1783). —

(4 slutet) -TRÄ. (i fackspr.) ett slags palmträ som kännetecknas av en säregen färgteckning (randighet på längdsnitt, prickighet på tvärsnitt, beroende på bastknippenas mörka färg), sebraträ. Jönsson Gagnv. 48 (1910). —

(4 slutet) -TÅRTA. [jfr d. pindsvinekage] kok. tårta dekorerad med uppstående strimlor av mandel. Zethelius Hjelpr. 80 (1892). —

(4 slutet) -VED. = -trä. Jönsson Gagnv. 462 (1910).

Till SAOB