SAOL

publicerad: 2015  

pigkammare

pig|­kammare substantiv ~n; pl. ‑kamrar el. ~, best. pl. ‑kamrarna el. ‑kammarna • i äldre tid; ​jfr jungfrukammare

Singular
en pigkammare	obestämd form
en pigkammares	obestämd form genitiv
pigkammaren	bestämd form
pigkammarens	bestämd form genitiv
Plural
pigkamrar (pigkammare)	obestämd form
pigkamrars (pigkammares)	obestämd form genitiv
pigkamrarna (pigkammarna)	bestämd form
pigkamrarnas (pigkammarnas)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

piga pigan pigor

pig·an

substantiv

pi`ga

● historiskt tjänste­flicka särsk. på lant­gård eller dylikt men äv. i andra hus­håll

JFR dräng, hembiträde

pigkammare; barnpiga; bondpiga

(någons) piga piga (hos någon)

hon tjänade som piga på herr­gården; sonen i huset försökte förföra pigan

○ i sammansättn. ofta med bi­betydelse av enkelhet, vulgaritet eller dylikt

pigfasoner; pigroman

belagt sedan 1412 (öppet brev utfärdat i Skara av Törne Skytte och Ingeborg Jönsdotter om gårdsförsäljning (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska pika, pigha '(tjänste)flicka'; nord. ord av om­diskuterat urspr.; närmast från fi. piika, estniska piiga 'flicka; piga'

Till SO

SAOB