SAOL

publicerad: 2015  

planetarium

plan·­et·­ari·­um [‑a´ri‑ el. ‑a`ri‑] substantiv planetariet planetarier • rörlig modell av planet­system

Singular
ett planetarium	obestämd form
ett planetariums	obestämd form genitiv
planetariet	bestämd form
planetariets	bestämd form genitiv
Plural
planetarier	obestämd form
planetariers	obestämd form genitiv
planetarierna	bestämd form
planetariernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

planetarium planetariet planetarier

plan·et·ari·et

substantiv

[-a`r-] el. [-a´r-]

● (kupol­formig) an­ordning som åskådlig­gör himla­kropparnas rörelse på himla­valvet

○ äv. om mot­svarande lokal

belagt sedan 1790; till planet

Till SO

SAOB

publicerad: 1953  

PLANETARIUM plan1eta4rium, äv. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.

Etymologi

[jfr t. o. eng. planetarium, fr. planétarium, planétaire; till PLANET (jfr senlat. planetarius, stjärntydare); med avs. på bildningssättet jfr GLOSSARIUM, SEMINARIUM m. fl.]

mekanisk anordning för åskådliggörande av rörelserna inom planetsystemet; numera företrädesvis om dylik anordning utförd ss. en halvklotformig kupol på vars insida solens, månens o. planeternas rörelser bland fixstjärnorna visas medelst en projektionsapparat. Biskopen berättade .. at Mathematiska Lectionen (dvs. lärorummet) blifvit försedd med et Planetarium. Wallquist EcclSaml. 1—4: 422 (1790). SvDÅb. 8: 101 (1930).

Ssgr: PLANETARIE-APPARAT. särsk.: vid planetarium använd projektionsapparat. SvUppslB (1934). —

-BYGGNAD. SvUppslB (1934).

Till SAOB