SAOL

publicerad: 2015  
plankning
plank·­ning substantiv ~en ~ar ⟨vard.⟩ till 2planka 1,2
Singular
en plankningobestämd form
en plankningsobestämd form genitiv
plankningenbestämd form
plankningensbestämd form genitiv
Plural
plankningarobestämd form
plankningarsobestämd form genitiv
plankningarnabestämd form
plankningarnasbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1953  
PLANKNING, sbst., se planka, v.