SAOL
publicerad: 2015
plankning
plank·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ till 2planka 1,2
| Singular | |
|---|---|
| en plankning | obestämd form |
| en planknings | obestämd form genitiv |
| plankningen | bestämd form |
| plankningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| plankningar | obestämd form |
| plankningars | obestämd form genitiv |
| plankningarna | bestämd form |
| plankningarnas | bestämd form genitiv |