SAOL
publicerad: 2015
planktonfauna
plankt·on|fauna
substantiv
~n ‑faunor plankton fauna
| Singular | |
|---|---|
| en planktonfauna | obestämd form |
| en planktonfaunas | obestämd form genitiv |
| planktonfaunan | bestämd form |
| planktonfaunans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| planktonfaunor | obestämd form |
| planktonfaunors | obestämd form genitiv |
| planktonfaunorna | bestämd form |
| planktonfaunornas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på planktonfauna i SO gav inga svar.
Menade du:
planktonalg
elektronbana
plankonkav
plankonvex
planktonhåv
palmkrona
Menade du:
planktonalg
elektronbana
plankonkav
plankonvex
planktonhåv
palmkrona
SAOB
publicerad: 1953
PLANKTON plaŋ4kton, n. ((†) r. BihVetAH); best. -et.
Etymologi
[jfr eng. plankton, fr. plancton; av t. plankton (V. Hensen Ueber die Bestimmung des Planktons etc. (1887)), av gr. πλαγκτόν, n. av πλαγκτός, som driver omkring, till πλάζεσϑαι, driva omkring]
biol. sammanfattningen av vissa organismer (djur l. växter) som leva fritt svävande i hav l. inlandsvatten; äv. om obestämd mängd av dylika organismer. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 3 (1894). En apparat för upphemtning af plankton från olika djup. VL 1897, nr 132, s. 3. Emellertid är det konstateradt, att sötvattnen såväl som världshafven hafva sitt plankton. Stuxberg (o. Floderus) 1: 568 (1901). Sötvattnets plankton. Naumann (1924; boktitel). FoFl. 1943, s. 217. — jfr DJUR-, FLOD-, FYTO-, HAVS-, POTAMO-, SJÖ-, SOMMAR-, SÖTVATTENS-, VINTER-, VÅR-, VÄXT-, YT-PLANKTON m. fl.
-GYTTJA. geol. gyttja som väsentligen l. till stor del består av lämningar efter planktonorganismer. LAHT 1915, s. 526. —
-HÅV. för upptagande av planktonorganismer; jfr håv, sbst.3 1. BtRiksdP 1900, Saml. 1. I. 2: nr 56, s. 7. —
-HÅVNING. upptagning av planktonorganismer medelst håv; äv. konkret, om det upptagna. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 11 (1894). TurÅ 1898, s. 229 (konkret). —
-KAMMARE. liten glasbehållare som användes vid upptagning av planktonorganismer ur ett vatten, då man önskar få med även de minsta organismerna (som gå genom maskorna på en planktonhåv). Naumann Lietzensee 5 (1915). —
-ORGANISM. En hel mängd planktonorganismer .. kunna frambringa ljus eller ”mareld”. SvRike 1: 180 (1899). FoFl. 1931, s. 24. —
-PROV. gm håv o. d. upptaget prov på de planktonorganismer som finnas (ngnstädes) i ett vatten o. den mängd i vilken de olika slagen förekomma. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 6 (1894). —
-SAMHÄLLE~020. samling planktonorganismer som leva i (viss del av) ett vatten. GeolFF 1918, s. 646. —
-ÄTARE, m. l. r. fisk som (företrädesvis l. uteslutande) lever av planktonorganismer. FoFl. 1911, s. 196.
Avledn. (i sht biol.): PLANKTER, r.; best. -n; pl. =. [av t. plankter] planktonorganism. Naumann SötvPlankt. 46 (1924). —
PLANKTISK, adj. som hör till l. avser osv. ett plankton; som är en planktonorganism l. består av planktonorganismer; jfr planktonisk. Den planktiska växt- och djurvärlden. Naumann SötvPlankt. 15 (1924). —
PLANKTOLOG104, m.||ig. person som bedriver planktonforskning l. är hemmastadd i planktologi. Nordens planktologer. Ymer 1913, s. 434. 2NF (1914). —
PLANKTOLOGI1004 l. 01—, r. [jfr eng. planktology] vetenskapen om planktonorganismer o. deras liv. VetAÅb. 1906, s. 206. BotN 1918, s. 119.
Avledn.: planktologisk, adj. [äv. anslutet till planktolog] som hör till osv. planktologien. Fennia XXXV. 1: 4 (1914). BotN 1919, s. 79. —
PLANKTONISK040, adj. [av t. planktonisch; jfr eng. planktonic] (numera mindre br.) planktisk. Planktoniska larver. SvRike I. 1: 183 (1899). Hammarström Sportfiske 262 (1925). —
PLANKTONT, r.; best. -en; pl. -er. [av t. planktont] (numera föga br.) planktonorganism; jfr plankter. BotN 1911, s. 255. Ymer 1913, s. 433.