SAOL

publicerad: 2015  

polynom

poly·­nom [‑nå´m] substantiv ~et; pl. ~ • algebraiskt ut­tryck med vanligen flera termer t.ex. 2x+3y

Singular
ett polynom	obestämd form
ett polynoms	obestämd form genitiv
polynomet	bestämd form
polynomets	bestämd form genitiv
Plural
polynom	obestämd form
polynoms	obestämd form genitiv
polynomen	bestämd form
polynomens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

polynom polynomet, plural polynom, bestämd plural polynomen

poly·nom·et

substantiv

[-nå´m]

● nog­grannare definition i matematiska samman­hang matematiskt ut­tryck som ut­gör en summa av (eller en differens mellan) flera led där bok­stäver normalt in­går

polynomet 3xy + 2x + 5

belagt sedan 1832; till poly- och lat. no´men 'namn; term'

Till SO

SAOB

publicerad: 1953  

POLY- ssgr (forts.):

POLY-NOM -nå4m, n. (Bergqvist UndPlanRealsk. 45 (1906) osv.), äv. r. l. m.; best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (Bergqvist osv.), äv. (ss. r. l. m. alltid) -er. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen polynomium. Andersson (1845). Ekbohrn (1868). [jfr binom] mat. algebraiskt uttryck bestående av flera genom plus l. minus förenade termer; särsk. dels (mera tillf.) i motsats till: monom, dels i motsats till: monom o. binom. Björling Alg. 1: 95 (1832). jfr bokstavs-polynom. —

-NOMISK -nå4misk, adj. [avledn. av -nom] (föga br.) mat. som har avseende på l. består av (ett) polynom. Björling Alg. 1: 77 (1832). TySvOrdb. 1814 (1932). —

-OPI -opi4 l. -ωp-, r.; best. -en l. -n. [jfr myopi] oftalm. dubbelseende (beroende på brytningsfel i ögat l. funktionella rubbningar). Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 51.

Till SAOB