SAOL

publicerad: 2015  

potent

pot·­ent [‑en´t] adjektiv; n. ~, ~a • som har sexuell potens; kraftigt verkande: ​ett potent läke­medel

Positiv
en potent + substantiv
ett potent + substantiv
den/det/de potenta + substantiv
den potente + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de potentare + substantiv
Superlativ
är potentast
den/det/de potentaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

potent neutrum potent, bestämd form och plural potenta

pot·ent

adjektiv

poten´t

● som har förmåga att genom­föra ett sam­lag om man

○ ibland bildligt kraftigt verkande

en verkligt potent whisky

belagt sedan 1910

Till SO

SAOB

publicerad: 1954  

POTENT pωtän4t l. po-, adj.; n. =.

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. potent, av lat. potens (gen. -entis), kraftfull, mäktig, p. pr. till posse, kunna, vara mäktig, av potis esse, av potis, mäktig, o. esse, vara (se ÄSSE). — Jfr IMPOTENT, POSSEDERA, POTENS, POTENTAT, POTENTIAL, POTENTIELL m. fl.]

1) (†) mäktig, kraftfull. H. Kongl. M:t är een potent Drotning. HSH 24: 393 (1647). Ekbohrn (1904).

2) i sht med. om man: som har full sexuell förmåga, som kan genomföra samlag; äv. allmännare: som kan avla barn; motsatt IMPOTENT 2; jfr POTENS 1 a slutet. Nyström Kärlekslifv. 200 (1910). Han .. var fullt potent, när det gällde hans hustru. Tallberg Ellis SexPsyk. 280 (1934). Anm. till 2: Motsvarande negativa begrepp impotent är anträffat redan i VDAkt. 1688, s. 703.

Till SAOB