SAOL

publicerad: 2015  

promiskuitet

pro·­misku·­itet [‑ite´t] substantiv ~en • vid­lyftigt sexual­liv

Singular
en promiskuitet	obestämd form
en promiskuitets	obestämd form genitiv
promiskuiteten	bestämd form
promiskuitetens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

promiskuitet promiskuiteten

pro·misku·itet·en

substantiv

promiskuite´t

● det att ha ett vid­lyftigt sexual­liv särsk. med olika sex­partner

belagt sedan 1893; se ur­sprung till promiskuös

Till SO

SAOB

publicerad: 1954  

PROMISKUITET prω1miskɯ1ite4t l. prωm1- osv., l. prωmis1kɯ- l. pro-, l. -ku-, r. l. f.; best. -en.

Ordformer

(förr äv. -misc-)

Etymologi

[jfr t. promiskuität, eng. promiscuity, fr. promiscuité; till lat. promiscuus, blandad, gemensam, till pro- (se PRO-, prefix1) o. miscere, blanda (jfr MIXA, MIXTUR)]

1) förhållandet att män o. kvinnor leva i ett sexuellt samliv som icke regleras av äktenskapliga band l. en motsvarande form av sammanhållning; kvinnogemenskap; dels om förhållanden i primitiva samhällen där äktenskapet över huvud icke förekommer ss. institution, dels om lösliga sexuella förhållanden i ett modernt samhälle. Promiscuiteten eller kvinnogemenskapen hos urmenniskan. Westermarck Äkt. 56 (1893). Moraliskt mindervärdiga kvinnor, som leva i sexuell promiskuitet. SvD(A) 1931, nr 121, s. 7.

2) (tillf.) förhållandet att människor av skilda samhällsklasser o. bildningsgrader o. d. leva tillsammans l. äro blandade med varandra. I kasärnernas promiskuitet. Östergren (cit. fr. 1926). —

Till SAOB