SAOL
publicerad: 2015
pronera
pron·era
verb
~de ~t • sätta i foten med utsidan av hälen
Finita former | |
---|---|
pronerar | presens aktiv |
proneras | presens passiv |
pronerade | preteritum aktiv |
pronerades | preteritum passiv |
pronera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pronera | infinitiv aktiv |
att proneras | infinitiv passiv |
har/hade pronerat | supinum aktiv |
har/hade pronerats | supinum passiv |
Presens particip | |
pronerande | |
Perfekt particip | |
en pronerad + substantiv | |
ett pronerat + substantiv | |
den/det/de pronerade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
pronera
pronerade pronerat
pron·era
verb
●
rotera kroppsdel inåt
JFR
supinera
någon pronerar
○
särskilt om fot
sätta i fot med belastning på dess utsida
om man inte vet om man pronerar eller supinerar kan man titta på sina gamla skor och se hur de slitits på undersidan
belagt sedan 1982
SAOB
publicerad: 1954
PRONERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av fr. prôner, till prône, predikan, av omstritt urspr.]
(†) lovprisa (ngt), berömma överdrivet, höja till skyarna. De Portraiter af Buonaparte och Pichegru som i Tidningarne proneras. Porthan BrCalonius 374 (1797). Ekbohrn (1904).