SAOL
publicerad: 2015
psykiatri
psyki·atri
[‑atri´]
substantiv
~n • vetenskapen om psykiska sjukdomar och deras botande
Singular | |
---|---|
en psykiatri | obestämd form |
en psykiatris | obestämd form genitiv |
psykiatrin | bestämd form |
psykiatrins | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
psykiatri
psykiatrin
psyki·atrin
substantiv
●
läran om de själsliga sjukdomarna och deras behandling
SYN.
psykopatologi
○
även utvidgat
i best. form
den psykiatriska vården
hon arbetar som skötare inom psykiatrin; psykiatrin hotas av personalbrist
belagt sedan 1832;
till
psyke och grek. iatrei´a 'läkning; bot'
SAOB
publicerad: 1955
PSYKIATRI -atri4, r. l. f.; best. -n l. -en.
Ordformer
(förr äv. psych-)
Etymologi
[jfr t. psychiatrie, eng. psychiatry, fr. psychiatrie; till gr. ίατρεία, läkarbehandling (l. ίατορία, läkekonst); jfr OFTALMIATRI, PEDIATRI]
med. lära(n) l. vetenskap(en) om sinnessjukdomar l. psykiska sjukdomar o. deras behandling l. botande, själsläkekonst. TLäk. 1832, s. 38. —