SAOL

publicerad: 2015  
punktera
punkt·­era verb ~de ~t • förse el. markera med punkter; göra in­stick i; sticka hål på; ​jfr punktion
Finita former
punkterarpresens aktiv
punkteraspresens passiv
punkteradepreteritum aktiv
punkteradespreteritum passiv
punkteraimperativ aktiv
Infinita former
att punkterainfinitiv aktiv
att punkterasinfinitiv passiv
har/hade punkteratsupinum aktiv
har/hade punkteratssupinum passiv
Presens particip
punkterande
Perfekt particip
en punkterad + substantiv
ett punkterat + substantiv
den/det/de punkterade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
punktera punkterade punkterat
verb
[puŋkte´ra]
● sticka hål på
någon punkterar något
glas­biten punkterade hjulet
○ spec. medicin
punktion
punktera en böld; en punkterad lunga
○ äv. bildligt, spec. på­visa grund­läggande felaktigheter i
punktera en myt
○ spec. äv. definitivt av­göra
hon punkterade matchen genom att nicka in 4–1
belagt sedan 1764; jfr fornsvenska punctera 'sticka, stinga'
punkterapunkterande, punktering
Till SO

SAOB