SAOL

publicerad: 2015  

pytteliten

pytte|­liten adjektiv; pl. pyttesmå • ⟨vard.⟩ mycket liten

Positiv
en pytteliten + substantiv
ett pyttelitet + substantiv
den/det pyttelilla + substantiv
den pyttelille + maskulint substantiv
de pyttesmå + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

pytte ingen böjning

adjektiv

pytt`e

● vanligen i sammansättn. mycket liten

pyttemun; pyttemöbler

○ äv. som ren förstärkning

pytteliten

belagt sedan 1913; till sv. dial. pytt 'liten pojke'; jfr ur­sprung till putte

Till SO

SAOB

publicerad: 1955  

PYTTE pyt3e2, oböjl. adj.

Ordformer

(pytte 1897 (: pytteglas) osv. pytti- 1949 (: pytti-små))

Etymologi

[sv. dial. pytte; till PYTT, sbst.2, l. PYTTA, sbst.1]

(vard.) liten, obetydlig; särsk. i sådana (tautologiska) förb. som liten pytte l. pytte liten. En liten pytte plåtbyggnad. Grebst Bröll. 147 (1913). Två pytte små rum. Idun 1953, nr 5, s. 3.

Ssgr (vard.): PYTTE-GLAS. (tillf.) litet glas. Bondeson Chronsch. 1: 206 (1897). —

-LITEN. mycket liten. SvD 16/8 1931, Söndagsbil. s. 9. —

-NÄTT. (tillf.) liten o. nätt. GbgAP 1954, nr 168, s. 7. —

-SMÅ. jfr -liten. Idun 1949, nr 25, s. 34.

Till SAOB