SAOL
publicerad: 2015
rädda
rädda
verb
~de ~t • hjälpa ur fara; avvärja skott (t.ex. i fotboll); en räddande ängel en person som klarar upp en svår situation
| Finita former | |
|---|---|
| räddar | presens aktiv |
| räddas | presens passiv |
| räddade | preteritum aktiv |
| räddades | preteritum passiv |
| rädda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att rädda | infinitiv aktiv |
| att räddas | infinitiv passiv |
| har/hade räddat | supinum aktiv |
| har/hade räddats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| räddande | |
| Perfekt particip | |
| en räddad + substantiv | |
| ett räddat + substantiv | |
| den/det/de räddade + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1961
RÄDDAS, v. dep., utom i inf. o. pr. pl. anträffat bl. i pr. sg. räddes (Visb. 1: 53 (1573), Johansson Noraskog 1: 56 (i handl. fr. 1785)), imper. pl. räddens (ÖB 122 (c. 1712)) o. ss. vbalsbst. -ANDE (Berchelt PestOrs. I 1 a (1589)).
Ordformer
(äv. redd-. -as 1669—1789. -s c. 1670 (: rädd's; i vers))
Etymologi
[sv. dial. räddas; jfr fd. ræddhes (d. ræddes), nor. dial. ræddast; ombildning av rädas (se RÄDA, v.2) under påvärkan av RÄDD o. RÄDDA, v.1; delvis möjl. etymologiskt identiskt med pass. av sistnämnda ord]
(†) rädas, hysa fruktan; äv. med obj. l. med bestämning inledd av prep. för, betecknande den l. det som inger fruktan; äv. med att-sats; jfr RÄDA, v.2 III 1. Iagh reddes ey för klaffarens tale. Visb. 1: 53 (1573). Öffuergiffuer edher räddande och skälffuande, Warer icke heller för säkre (när det gäller pest). Berchelt PestOrs. I 1 a (1589). (Den som är gift) sofwer vthan Sorg / Vthi en stolpfast Säng ey i en botn-lös Korg / Som Giliar' räddes mäst. Lucidor (SVS) 110 (1669). J hafwen ikke thet behooff / At räddas at iagh är så grooff. Därs. 250 (1672). Hustrun bör .. ey wara bekymmersam, ey snar att räddas. Hoorn Jordg. 1: Y 1 b (1697). AdP 1789, s. 464.