SAOL

publicerad: 2015  
räkel
räkel substantiv ~n räklar • lång och skranglig yngling el. man: ​en lång räkel
Singular
en räkelobestämd form
en räkelsobestämd form genitiv
räkelnbestämd form
räkelnsbestämd form genitiv
Plural
räklarobestämd form
räklarsobestämd form genitiv
räklarnabestämd form
räklarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
räkel räkeln räklar
räkl·ar
substantiv
rä`kel
● ibland ned­sättande (lång och) mager pojke eller ung man
en lång räkel
belagt sedan 1735; sv. dial. räkel; av lågtyska rekel 'stor hund; lång yngling; lymmel'; av ovisst urspr.
Till SO

SAOB