SAOL

publicerad: 2015  
råk
råk substantiv ~en ~ar • bred spricka i is
Singular
en råkobestämd form
en råksobestämd form genitiv
råkenbestämd form
råkensbestämd form genitiv
Plural
råkarobestämd form
råkarsobestämd form genitiv
råkarnabestämd form
råkarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
råk råken råkar
råk·en
substantiv
● lång­sträckt spricka med öppet vatten i is­beläggning på sjö eller hav bildad genom att isen dragits samman av stark kyla
belagt sedan 1640; sv. dial. råk 'hårbena; hö­sträng; ström­fåra'; trol. besläktat med rak
Till SO

SAOB