SAOL
publicerad: 2015
racerfart
racer|fart
substantiv
~en ~er racer fart 1
Singular | |
---|---|
en racerfart | obestämd form |
en racerfarts | obestämd form genitiv |
racerfarten | bestämd form |
racerfartens | bestämd form genitiv |
Plural | |
racerfarter | obestämd form |
racerfarters | obestämd form genitiv |
racerfarterna | bestämd form |
racerfarternas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
racer
racern, plural racer äv. racers
rac·ern
substantiv
●
vanligen i sammansättn.
fordon för mycket höga hastigheter främst bil, båt el. (motor)cykel; särsk. i tävlingssammanhang
racerbana; racerbil; racerbåt; racerförare
ett ungt par i en racer körde om dem
○
äv. med uteslutande tonvikt på den höga farten
i sammansättn.
racerfart; racerkörning; racerlopp
belagt sedan 1899;
av engelska racer med samma betydelse, till race 'kapplöpning'
SAOB
publicerad: 1956
RACER rä4ser l. räj4ser, äv. med mer l. mindre eng. uttal, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 r.; best. -n; pl. -s, äv. =; pl. best. racerna.
Etymologi
[av eng. racer, kapplöpare, till race, löpa i kapp m. m., till race, kapplöpning m. m., av fvn. rás, lopp (l. ett däremot svarande fd. ord), motsv. efterleden i fsv. vatnras, vattenströmning, strömfåra, sv. dial. rås, strömmande öppet vatten i ett för övr. tillfruset vattendrag, mlt. rās, häftig strömning, feng. ræs, lopp, i avljudsförhållande till RAS, sbst.3]
sport.
2) motorbåt, bil, motorcykel l. cykel (förr äv. flygplan l. segelbåt) av (viss) för höga hastigheter l. för tävlingar lämpad typ. GbgSSÅb. 1899—1900, s. 129 (om segelbåt). Christiernsson Mack. 40 (1915; om bilar). Bland racers och baksnurror. SvD(A) 1922, nr 134, s. 9. Jungstedt Flygv. 39 (1925; om flygplan). jfr MOTOR-RACER.
Ssgr (till 2; i sht sport.): RACER-BANA, r. för racerbilar l. racermotorcyklar. SvMotSport 1926, s. 568. —