SAOL

publicerad: 2015  

rekylverkan

re·­kyl|­verk·­an substantiv; best. ~; i pl. används ‑verkningar rekyl verkan

Singular
en rekylverkan	obestämd form
en rekylverkans	obestämd form genitiv
rekylverkan	bestämd form
rekylverkans	bestämd form genitiv
Plural
rekylverkningar	obestämd form
rekylverkningars	obestämd form genitiv
rekylverkningarna	bestämd form
rekylverkningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

rekyl rekylen rekyler

re·kyl·en

substantiv

[-ky´l]

● bakåt­riktad kraftutveckling från eld­vapen som upp­står som effekt av avfyrning

rekylverkan

den kraftiga rekylen orsakade ett nyckelbensbrott hos skytten

○ äv. bildligt om plötslig rörelse i en riktning mot­satt den tidigare, som reaktion eller dylikt

börs­kurserna drabbades av en rekyl på tis­dagen

belagt sedan 1788; av franska recul med samma betydelse, till reculer 'vika till­baka'; besläktat med kullerbytta

Till SO

SAOB

  rekyl-värkan (rekyl)
  rekyl-verkan (rekyl)