SAOL

publicerad: 2015  
rivning
riv·­ning substantiv ~en ~ar 1 till 2riva 1,32 till 2riva 4​ – Alla sammansättn. med rivnings- hör till rivning 2.
Singular
en rivningobestämd form
en rivningsobestämd form genitiv
rivningenbestämd form
rivningensbestämd form genitiv
Plural
rivningarobestämd form
rivningarsobestämd form genitiv
rivningarnabestämd form
rivningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
rivning rivningen rivningar
riv·ning·en
substantiv
ri`vning
● det att riva en eller flera byggnader
SE riva 3
rivningslägenhet
rivning (av något)
huset hotades av rivning; den forcerade rivningen av city
belagt sedan 1928
Till SO

SAOB

publicerad: 1958  
RIVNING, sbst., se riva, v.2
Till SAOB