SAOL

publicerad: 2015  

rundhyvel

rund|­hyvel substantiv ~n ‑hyvlar 1rund hyvel

Singular
en rundhyvel	obestämd form
en rundhyvels	obestämd form genitiv
rundhyveln	bestämd form
rundhyvelns	bestämd form genitiv
Plural
rundhyvlar	obestämd form
rundhyvlars	obestämd form genitiv
rundhyvlarna	bestämd form
rundhyvlarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

hyvel hyveln hyvlar

hyvl·ar

substantiv

hy´vel

● ett handverktyg för till­jämning (av något) genom avskiljning av tunna spån med hjälp av en egg som skjuter ut något från under­sidan; särsk. för arbets­stycken av trä men äv. av metall

hyvelbord; plåthyvel; putshyvel; rundhyvel; skrubbhyvel

○ äv. om maskin av mot­svarande slag

○ äv. om hyvel­liknande redskap som något skivas el. skärs av med i sammansättn.

osthyvel; rakhyvel

belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska hövel; jfr lågtyska høvel 'hyvel'; av ovisst urspr.

Till SO

SAOB